söndag 25 mars 2012

Hur bra får man egentligen ha det?

Sol, sol, sol. Idag har solen lyst från en klarblå himmel. Tänk att lite sol, snö och skidåkning med sin superfina familj kan få en att må så gott. Livet blir inte mycket bättre än så här.

Kråkungarna har precis slocknat i sina sängar. De har haft en hård dag. Åkt hela dagen från tidig morgon till sen eftermiddag. Glada. Inte en sur min. Storasyster har verkligen fått upp farten. Det går nästan lite väl snabbt ibland. MammaMu vidhåller ihärdigt att det är bra att kunna stanna också. Lillebror. Han är helt otrolig. Bara 2,5 år. Han har stått på skidor i stort sett hela dagen idag förutom en kort, men nödvändig, middagslur. Han åker i sele och hänger med oss i alla backar och liftar. Han blir otålig om han måste stanna och vänta på någon. Han ska åka. Hela tiden. Idag lärde han sig att åka och hoppa av knappliften. Själv. I morgon ska vi öva mera. När Storasyster är på skidskola ska Lillebror få öva i barnbacken. Svänga kan han. Det gäller bara att få honom att förstå vitsen med svängarna. Likaså med att bromsa. Han är lite för förtjust i farten för att jag ska tro på att det kommer att gå att släppa honom lös. Någonsin.

Fantastiskt att hela familjen kan åka skidor tillsammans. Det är så häftigt.

MammaMu har också haft en hård dag. Det känns i benen kan man säga. Det kommer att kännas ännu mer i morgon, kan man också säga. Muskler som inte ens förtjänar att kallas muskler kommer att göra sig påminda i morgon. Det är så dags då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar