Om att stressa upp för att kunna varva ner på semestern

Vi ska ha semester nästa vecka. Tanken är att vi ska åka upp till fjällen, åka skidor, ha det gott och njuta av tillvaron. Varva ner. Inga måsten.

Så lång är allt bra.

Dessvärre uppstår alltid samma fenomen varje gång innan vi ska åka iväg på semester. MammaMu blir tokstressad. Det är en hel del saker som ska fixas innan en familj kommer iväg på fjällsemester. Av någon outgrundlig anledning är det MammaMu som får se till att dessa saker fixas. Det ska tvättas, strykas och packas. Nytvättade ytterkläder kommer hem leriga från dagis och måste tvättas om igen. Listor skrivs. Det handlas. Mat ska lagas. Några färdiglagade rätter är bra att ha med sig när hungern trycker på efter en hård dag i backen. Skönt och bekvämt just då, men det betyder ju att någon måste stå och laga mat halva nätterna nu. MammaMu försöker att vara ute i god tid för en gångs skull. Lägga fram saker som ska med redan nu. Då kommer det en Kråkunge och börjar leka med sakerna och lägger dem någon helt annanstans. Risken är att det inte kommer med alls. Räkningar ska betalas. Bokningbekräftelser ska skrivas ut. Dessutom ska man hinna med allt det vardagliga. Jobba, skjutsa till simskola, föräldramöten och läkarbesök.

Visst får jag hjälp. Maken har fullt ansvar för bil och utrustning och packning av bil och så. Han letar fram lite grejer som MammaMu inte hittar. Såna saker. Jättebra, men det är ändå MammaMu som är projektledaren. Det är MammaMu som skriver listorna. Försöker ha koll. Har inte jättestor koll för tillfället. Antagligen kommer vi väl glömma Kråkungarna hemma eller nåt...

Phu, känner att det är dags för semester snart. Vila. Lugn. Nervarvning. Det behövs efter den här uppvarvningen. Vilan lär väl behövas inför hemkomsten också, för då ska alla grejerna packas upp igen och alla kläder tvättas på nytt, men det kan jag ju få gnälla över då!