Med våren kommer blodet

Jag har en känsla av att det kommer att bli många blåmärken och skrubbsår i sommar. Under eftermiddagens utetimmar har Lillebror hunnit med att: ramla på cykeln och skrubba hakan; ramla ner från gungställningen och slå i näsan och bita sig i tungan och bli blodig om och i munnen; få en stor rispa på ena kinden. Jomenvisst seru. Kråkungarna har fått vårspatt. Det kan även ha något med att göra att Lillebror tror att han klarar av att göra precis allt som Storasyster gör och lite till. Klättrar hon upp och hänger sig i gungställningen så ska han göra det också. Kan hon cykla på stor cykel så ska han bevisa att han minsann också kan hålla balansen på sin springcykel och håller därmed upp benen i nerförsbackarna som bevis, utan att ha en susning om hur man bromsar. Nu hör till saken att han väldigt ofta faktiskt klarar av att göra precis allt som Storasyster gör och lite till. Bara inte alltid.