tisdag 27 mars 2012

Bed-hopping, ett nattligt äventyr

Ovanor bryts tydligen inte bara för att vi råkar befinna oss på semester. Överdosering av fysisk aktivitet och frisk luft gör tydligen inte heller sömnen bättre än hemma. Det verkar bara vara att gilla läget liksom.

Första natten trängde hela familjen in sig i ett sovrum. Hela familjen utplacerad i två vångingssängar. Tänkte att det var bäst för nattron. Att Kråkungarna skulle sova lugnt om föräldrarna sov i samma rum. Tänkte att vi skulle slippa nattliga rokader. Jovisst så att serru. Första natten gick det väl okej. MammaMu fick passa lite på Lillebror så att han inte skulle ramla ur sängen. Lyfta honom till rätta ett par gånger när han låg halvvägs utanför.

Andra natten gick halvbra. Storasyster låg kvar i sin säng. Lillebror ramlade ur sin. MammaMu var nog lite trött och sov lite hårdare än natten innan. Låg inte på helspänn och bevakade. Han landade på fötterna som tur var. Han blev nog mest rädd av det bryska uppvaknandet, ståendes på golvet. Lillebror fick sova resten av natten tillsammans med MammMu i hennes säng.

Tredje natten blev en katastrof och ägnades åt familjesporten bed-hopping. Lillebror började natten tillsammans med pappan i den säng som MammaMu sov i natten innan. Det vill säga den bredare, lyxigare underslafen. MammaMu tog över Lillebrors säng. Det vill säga den smalare, mindre lyxiga underlafen. Storasyster sov i ena överslafen. Fram till klockan 02. Då kom hon nerklättrandes från överslafen och kröp ner hos MammaMu. Någonstans tidig morgon bytte MammaMu plats med pappan och kröp ner bredvid Lillebror. Ryggen sa ifrån. Klarade inte av att trängas med Storasyster i en 90cm smal säng. Att MammaMu skulle klättra upp i överslafen klockan 04 fanns inte på världskartan. Jag är inte ens så smidig i vaket tillstånd. Pappan fick klättra upp i överslafen. Så sov vi fram till att Storasyster väckte oss på morgonen och gick ut ur sovrummet för att titta på Bollibompa. Då smet jag tillbaka till den sängen där jag börjat natten. Låg där en halvtimme och försökte tänja ryggen och få den att fungera någorlunda normalt igen.

Vem har egentligen sagt att man ska sova om nätterna. Sömn är överskattat. Eller?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar