Snusklubbor och dålig disciplin

Jag har sagt det förr. Jag säger det igen. Vissa personer (läs: MammaMu) ska inte jobba hemifrån. För att klara en sådan sak krävs disciplin och koncentration. Två egenskaper som MammaMu tydligen inte besitter. Inte i jobbsammanhang i alla fall. Inte i många andra sammanhang heller.

Under eftermiddagen har det varit väldigt svårt att undvika påsen med snusklubbor (obs: snus, inte snusk) i skafferiet. Väldigt svårt. Tror jag ätit rätt många faktiskt. Det har även varit extremt svårt att ignorera den soliga, vindstilla altanen med en uppställd solstol och en blåglittrande pool framför. Extremt svårt. "Fikapauserna" på altanerna har varit många. Det har tydligen inte heller varit helt lätt att undvika att blogga. Tydligen inte.

Nu lägger jag ner. Slutar låtsas. Tar helg.
Jag får helt enkelt ta igen det här på måndag.

Höstbesöket på Gekås avklarat

Känner att hösten börjar närma sig med stormsteg. Just därför tog MammaMu en sväng till Gekås i Ullared efter jobbet igår. Uppdraget var att uppdatera Kråkungarnas dagsigarderob till ungefärligt rätt storlek. Lättare sagt än gjort. Lillebror befinner sig någonstans mitt i mellan två storlekar, så man får välja mellan för litet eller jättestort. Storasyster befinner sig mellan två avdelningar. Hon är fem år och har storlek 128. Kläder i storlek 128 och uppåt görs tydligen för tonåringar. Tonåringar bär tydligen mest svarta och gråa oformliga och/eller korta t-shirts och andra diffusa klädesplagg. Lite svårt att sälja in hos min rosa/cerice/lila-älskande prinsessa. MammaMu har uppenbarligen en svår tid framför sig.

Gick i alla fall ut ur varuhuset flera många tusenlappar fattigare så något borde jag ju hittat . Jag har inte orkat packa upp ännu, så vi får väl se ikväll vad jag egentligen kom hem med. Vet i alla fall att jag fyndade en Abeko-overall till Lillebror (stooor visserligen, men han växer väl?) och så fick han fler av sina älskade pikétröjor (trettio kronor styck - perfekt till dagis), byxor och lite andra kläder. Till Storayster hittade jag ett skidställ till dagis, överdragsbyxor, jeggins och lite andra kläder. Nån julklapp slank nog ner i vagnen också (jag som alltid handlar i full panik tre dagar innan julafton).

Nä, nu är höstbesöket avklarat. Nu hoppas jag att jag inte behöver återkomma förrän till våren. Fast om jag känner mig själv rätt så kommer jag väl "svänga förbi" både en och två gånger innan dess för jag kommer ju alltid något "viktigt" som måste inhandlas på Gekås. Ibland blir jag liksom lite småsnål, exempelvis när jag står i en leksaksaffär eller en barnklädesbutik och vet att samma sak går att köpa i Ullared för halva priset. Jobbar man då "i krokarna" med jämna mellanrum så är det lätt hänt att man åker dit. Så är det.

Galna Kråkungar och en galen MammaMu

Tänk er en målbild:

MammaMu kommer hem tidigt från jobbet och ser fram emot en lugn och skön eftermiddag. Glada barn. Glad mamma. Fint väder. Varmt. Bad och stoj i poolen. Lite mys och vattenmelon.

Ok, så till verkligheten:

MammaMu är glad när hon hämtar Lillebror. Åker hem och lämnar bilen. Tar en kort promenad till skolan med en småtjattrande Lillebror i vagnen.

Så långt är allting näst intill perfekt.

Dessvärre blir det inte alltid som man tänkt sig. Nästan aldrig faktiskt.

Vi behöver inte gå in på några detaljer, men vi kan väl säga att eftermiddagen innehållit en hel del gap, skrik, tjat, gråt, tjafs, mer skrik, mer gap och ytterligare lite gråt. Absolut inget mys. Ingen vattenmelon heller för den delen. MammaMu är helt slut.

Who's da' man?! Lillebror, Lillebrooor!

Lillebror och MammaMu är hemma idag. Hosta och rinnande näsa. Han är dessbättre pigg i övrigt. Tänkte i alla fall att Lillebror skulle få en vilodag för att få möjlighet att återhämta sig. Ett försök att bryta mönstret från förra terminen. Vi får väl se om det hjälper.

MammaMu är ändå ganska nöjd med den extra, oplanerade dagen hemma. Huset är städat och tvättmaskinen går på högvarv.

Något annat som går på högvarv är MammaMus telefon. Lillebror sitter nämligen i soffan och lyssnar på Spotify. MammaMu börjar dock tröttna på den något ensidiga spellistan. Lillebror har den senaste halvtimmen nämligen haft "Who's da' man" på repeat. Ni vet dem där "Ingen kickar fotboll som han, Zlatan, ja Zlaatan..." Han verkar väldigt fascinerad i alla fall. Han sitter med telefonen i handen och tokglor på en liten stillbild av Elias, pojken som sjunger, samtidigt som han lyssnar. Ibland undrar jag verkligen vad som försigår där inne i det stora lilla huvudet!

Gissa var vi har varit?!

På vårdcentralen så klart! Jo'rå! Det var ju hög tid för veckans besök. Det är ju ändå måndag. MammaMu gick dit för krämpor på en Kråkunge och kom hem med behandling för en annan. Alltid något. Att någon fick behandling menar jag. Det var Lillebror som, efter kontroll av en vettig läkare, fick antibiotika för tredje gången den här sommaren. Och en remiss till barnmedicin. Äntligen! Nu ska de här streptokockerna och stjärtflussen utrotas en gång för alla! Tack för det!

Storasyster?! Hon har haft ont i nacken och armen sedan i går morse. Absolut ingenting att oroa sig för, men som den goda mor jag nu försöker att vara så ville jag ta det säkra före det osäkra. Storasyster hade ett fästingbett för några veckor sedan, så vi tyckte det skulle kollas upp. Eller rättare sagt, sjukvårdsupplysningen tyckte att det skulle kollas upp. Nu verkar det bara vara en sträckning och hon är redan bättre än i går.

Allt är frid och fröjd alltså. Typ.

Tyst notering

När man hittar en tom påse med Pimpimbåtar i tvättmaskinen, så hoppas man i sitt stilla sinne att påsen var tom när den hamnde i tvättmaskinen. Samtidigt så gör man en tyst notering för minnet att komma ihåg att tömma alla fickor nästa gång...

Precis vad vi behövde!

En solig och varm sensommardag som till största delen tillbringats vid (och i) poolen. Nedvarvning. Två fina Kråkungar som lekt tillsammans. Utan bråk.

Den här dagen behövde vi.

Beviset för att sommaren aldrig kom...

Jag älskar värme. På sommaren ska det vara varmt. Och soligt. Annars är det ingen sommar. Temperaturer över 25 grader. Då är MammaMu nöjd. Som ni förstår är jag ganska missnöjd med den här sommaren. Eller sommar och sommar. Den har ju inte varit här:

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1042846-fa-hogsommardagar-i-ar

Fem dagar över 25 grader. Fem dagar på hela sommaren. Jag är i och för sig lite förvånad att det ens blev fem dagar. Temperaturerna har ju legat stadigt runt 20-strecket. Lägg där till kalla nordliga vindar och en hel del moln så har vi årets sommar. Inte konstigt att vi knappt varit nere vid havet i år.

Ja, ja. Ni vet väl själva hur sommaren har varit. Jag behöver väl knappast berätta det för er. Jag vet att jag inte ska gnälla. Det där med att gilla läget och så där. Det är liksom inte mycket man kan göra åt en sådan sak som vädret. Till mitt försvar måste jag säga att jag faktiskt har varit otroligt lugn och sansad den dåliga sommaren till trots. Jag har verkligen försökt att gilla läget och jag har faktiskt lyckats ganska bra. Ni skulle bara veta hur det hade låtit här hemma för bara några år sedan. Hua.

Men, när jag såg ovanstående artikel, facit, så kunde jag faktiskt inte låta bli. Jag är tvungen att gnälla lite. Vi har haft en skitsommar (vädermässigt) och nu är det ju faktiskt nästan ett helt år innan vi får en ny chans till högsommarvärme.

Nu är det är bara att börja hoppas på en smällkall vinter med massor av härlig snö istället...

En usel MammaMu

Pappan är bortrest. Bara en natt. Inte värre än så. Kråkungarna var snälla och lugna hela eftermiddagen och nattningen av Lillebror gick hur bra som helst. Det tog inte många minuter innan den supertrötta Kråkungen började snarka högljutt.

En trött MammaMu började så smått se fram emot sin lugna, ensamma kväll framför TV:n. En skål med popcorn. Ett glas vin.

Hur kunder jag glömma. Till och med ni som följer den här bloggen vet att det går troll i nattningen av Kråkungarna så fort någon förälder är bortrest. Så har det alltid varit och så är det fortfarande. Tydligen.

Den här gången var det Storasyster som inte kunde somna. Jag förstod direkt hur det skulle sluta och såg min sköna kväll gå upp i rök. Naturligtvis tände MammaMu på alla cylindrar och förvandlades till ett riktigt odjur. Stackars Storasyster. Att inte kunna somna händer ju alla. Inte konstigt att hon är uppe i varv när hon precis börjat skolan och är full av nya intryck. Troligtvis ville hon bara prata lite. Och mysa. Kanske saknade hon pappan. Jag kan se allt det där. Nu. Men då. Då betedde jag mig som en tjurig sexåring och anklagade Storasyster för att krångla bara för att pappan är bortrest. Just bara för att. Stackars Storasyster. Hon fick komma ner och leka en stund. Allt medan jag gick runt och muttrade tjurigt. Stackars Storasyster. Hon har verkligen världens mest otåliga, orättvisa och dumma mamma. Efter en stund hamnade vi i alla fall i soffan framför tv:n. Storasyster kröp ihop i mitt knä och började varva ner. Sen satt jag bredvid hennes säng när hon skulle somna. Höll hennes hand. Det var allt som behövdes.

Nu sitter jag här med ett tyngt samvete. På tv:n är det bara skit och popcornsuget är som bortblåst. Istället har jag en klump i magen. Idag behandlade jag min lilla Kråkunge orättvist. Det har hänt många gånger förr och kommer att hända igen. Det är meningen att jag ska bygga upp och stärka mina Kråkungar. Inte bryta ner dem. Bit för bit.

Att det ska vara så förbannat lätt att göra fel. Och så svårt att göra rätt.

Jag har såå mycket att lära.

Post Vacation Stress

Frågan är om inte den här veckan är den jobbigaste och längsta veckan på året. Andra veckan efter semestern. Det är i alla fall en av årets jobbigaste veckor. Åtminstone för MammaMu.

Lillebror är ledsen vid dagislämning. Visserligen inget allvarligt. Bara en markering. Han vill visa oss att det absolut inte är okej det här med att tillbringa hela dagarna på dagis. I år utan Storasyster dessutom. Han vill bara hemma med sin mamma, pappa och Storasyster. Dessbättre (eller dessvärre) är han så klok att han förstår att han inte har något val. Så efter att han sagt sitt, efter att han klängt sig fast runt halsen som en apa med tårarna sprutandes, fortsätter han att gråta tills MammaMu (eller pappan) gått ut genom grinden. Därefter är allt okej. Eller nej, det är inte alls okej. Min Kråkunge är ledsen. MammaMu´s hjärta värker. Min Kråkunge ska inte vara ledsen. Bara att han har en anledning att visa sitt missnöje är så fel.

Själv är jag trött. Så in i norden trött. Streptokocker och ledsna Kråkungar gör inte saken bättre. Idag på jobbet var jag helt oförmögen att utföra något vettigt. Jag bara satt och gäspade. Alla går omkring i någon sorts "efter-semestern-koma". När man kommer in i lunchrummet råder nästan en tryckt stämning. Folk sitter tysta och utbrister i en och annan suck. Det är som om luften gått ur. Semesterminnena avhandlades under förra veckan. Då var stämningen en helt annan. Glad och avslappnad, men den här veckan verkar verkligheten ha kommit i kapp. Nu har man liksom inget kvar att prata om. Det är jättemärkligt.

Den som är gladast det är Storasyster. Hon har börjat i förskoleklass, vilket nästan är som att börja skolan. På riktigt. Hon har bytt skola och hon går nu i en F-2:a. Det betyder att hon har schema och lektioner. Precis som ettorna och tvåorna. Ibland till och med tillsammans med dem. Det är så spännande. Till och med att gå på fritids är en helt annan upplevelse än att gå på dagis. Skönt i alla fall att en av Kråkungarna trivs och inte verkar ha några som helst problem att känna sig hemma bland nya kompisar och i ny skola.

Det kan i alla fall konstateras att MammaMu ser fram emot den kommande helgen. Jättemycket.