Pappan är bortrest. Bara en natt. Inte värre än så. Kråkungarna var snälla och lugna hela eftermiddagen och nattningen av Lillebror gick hur bra som helst. Det tog inte många minuter innan den supertrötta Kråkungen började snarka högljutt.
En trött MammaMu började så smått se fram emot sin lugna, ensamma kväll framför TV:n. En skål med popcorn. Ett glas vin.
Hur kunder jag glömma. Till och med ni som följer den här bloggen vet att det går troll i nattningen av Kråkungarna så fort någon förälder är bortrest. Så har det alltid varit och så är det fortfarande. Tydligen.
Den här gången var det Storasyster som inte kunde somna. Jag förstod direkt hur det skulle sluta och såg min sköna kväll gå upp i rök. Naturligtvis tände MammaMu på alla cylindrar och förvandlades till ett riktigt odjur. Stackars Storasyster. Att inte kunna somna händer ju alla. Inte konstigt att hon är uppe i varv när hon precis börjat skolan och är full av nya intryck. Troligtvis ville hon bara prata lite. Och mysa. Kanske saknade hon pappan. Jag kan se allt det där. Nu. Men då. Då betedde jag mig som en tjurig sexåring och anklagade Storasyster för att krångla bara för att pappan är bortrest. Just bara för att. Stackars Storasyster. Hon fick komma ner och leka en stund. Allt medan jag gick runt och muttrade tjurigt. Stackars Storasyster. Hon har verkligen världens mest otåliga, orättvisa och dumma mamma. Efter en stund hamnade vi i alla fall i soffan framför tv:n. Storasyster kröp ihop i mitt knä och började varva ner. Sen satt jag bredvid hennes säng när hon skulle somna. Höll hennes hand. Det var allt som behövdes.
Nu sitter jag här med ett tyngt samvete. På tv:n är det bara skit och popcornsuget är som bortblåst. Istället har jag en klump i magen. Idag behandlade jag min lilla Kråkunge orättvist. Det har hänt många gånger förr och kommer att hända igen. Det är meningen att jag ska bygga upp och stärka mina Kråkungar. Inte bryta ner dem. Bit för bit.
Att det ska vara så förbannat lätt att göra fel. Och så svårt att göra rätt.
Jag har såå mycket att lära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar