Varför är det alltid de kvällarna då man själv är sur, dödstrött eller har ont i huvudet som Kråkungarna är helt uppe i varv, bråkar och bestämmer sig för att inte somna?
Det är sällan de kvällarna då MammaMu är glad och utvilad som de bestämmer sig för att utmana och hålla sig vakna. Nä, för de kvällarna då man eventuellt skulle orka ta sig an Kråkungarna med lite tålamod, konsekvens och pedagogik - då somnar de som små ljus....
Nu inträffar ju inte det sistnämnda så jätteofta förstås. Att MammaMu kommer hem pigg och glad från jobbet alltså...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar