Trettio minuters lugn och ro i solstolen är allt jag begär

Jag älskar att sola, men det bilr inte riktigt samma sak nu sedan Kråkungarna kom till världen.

MammaMu tar fram solstolen. Sätter mig. Oj, har glömt att smörja in Lillebror på ryggen. In efter solkräm. Smörjer. Sätter mig i solstolen. Lillebror är törstig. In efter vatten. Sätter mig. Storasyster behöver hjälp på toaletten. Springer in och hjälper. Sätter mig igen. Två solkrämskladdiga Kråkungar börjar klättra i MammaMus knä. MammaMu uppskattar inte fläckar av sokräm sf 30 över hela kroppen, men håller god min. Blir bara aningens, aningens irriterad. Föreslår att Kråkungarna ska leka i sandlådan istället. Efter ytterligare några minuters klättrande på MammaMu (inklusive lek med solstolen och bråk om vem som får hålla/sitta/vara på vilken plats) ger de sandlådan en chans. Gör sandkakor. Säljer sandkakor. Till MammaMu. Jag har nu både solkräm och sand i knät. Börjar likna ett strandbesök. Lillebror blir kissnödig. Vi springer in på toaletten. Båda lika sandiga. MammaMu sjunker åter ner i solstolen. Något uppgiven nu. Storasyster har fastnat i repstegen och kommer inte ner. MammaMu springer till undsättning. Får ner Kråkungen. Nu är det MammaMu som är törstig. Springer in och dricker ett glas vatten. Ut igen. När jag kommer ut är området kring solstolen är tomt. Kråkungarna har gått in i lekstugan. Leker. Wow. Äntligen. MammaMu tar återigen plats i solstolen. Aaaahh. Gött. Det är varmt. Svettigt. Kan inte ligga still. Allt spring och tjafs har gjort MammaMu rastlös. Nä, det är helt enkelt dags att ge upp. Det funkade inte idag heller.

Det är ju ändå inte nyttigt att sola har jag hört.