Om att vilja förändra sin situation

Tog mig samman. Gjorde ett halvhjärtat försök. Tänkte att ett halvhjärtat försök är bättre än inget alls. Det har ju varit lite motigt på sistone. Ni vet de där tidigare, något kryptiska inläggen om att snubbla på mållinjen och ta tag i sitt liv. Dessvärre tog det stopp direkt den här gången. Var inte ens i närheten av någon mållinje. Inte ens startlinjen faktiskt.

Hur gör man egentligen. När man vantrivs (jo, vi börjar faktiskt komma dithän) på sitt jobb och inte kommer därifrån. Trots försök. I flera år. Jag har varit så nära. Flera gånger. Gått på två, tre intervjuer för ett jobb. Bara för att höra att jobbet gått till den andra personen som det stod emellan. Jag har rätt utbildning, rätt personlighet, lång erfarenhet, men dessvärre erfarenhet från fel bransch. Eller snarare är det erfarenhet från rätt branscher som saknas... 

(I ärlighetens namn kan jag säga att jag faktiskt haft något/några jobb på gång, men då har det känts helt fel och jag har valt att stanna där jag är).

Men tillbaka till min fråga. Hur gör man när man inte trivs på jobbet. När man inte känner någon inspiration eller glädje. När man känner att man inte gör något bra jobb längre. När man varit på samma företag i snart åtta år och känner att det är dags för nya utmaningar. Dags att hitta inspiration och glädje. Hur gör man då när man inte lyckas ta sig därifrån? Det har gått så långt att jag funderat på att säga upp mig. Bli hemmafru. Eller kanske göra något helt annat. Dessvärre saknas det konkreta idéer (och energi) för "något helt annat". Och jag tror inte att jag skulle trivas som hemmafru. Jag är liksom inte hemmafrumaterial. Visst, jag trivs hemma med mina barn. Skulle gärna vara hemma mer. Men sen är det det där med markservice och matlagning -  på heltid - det är mindre lockande. Och så är det faktiskt ingenting man gör. Man säger inte upp sig från en trygg och välbetald anställning bara så där. Det gör man inte. Inte jag i alla fall...