Jag är det definitivt
inte. Det konstaterar jag varje år. Jag är ingen julmänniska. Julklapparna är bara en stress. Julmaten är inte särskilt god. Jag äter inte hälften av grejerna på julbordet så det är inte särskilt märkvärdigt att sitta och äta köttbullar och prinskorv. Det gör jag ju tre gånger i veckan resten av året. Bara pastan som saknas. Liksom. Allt godis gör att jag går runt som en övergödd julgris. Det är inte gott det heller. Det enda jag går omkring och längtar efter är popcorn. Jag har en förkärlek till salta saker. Gärna popcorn. Men det är ju helt fel att poppa popcorn när borden dignar av julkola, choklad och skumtomtar. Därför äter jag sött godis i brist på salt. Något måste man ju göra. Typ. Inte är jag särskilt social heller så att släkten ska totas ihop en gång om året och ha trevligt tillsammans är mest jobbigt. Å då har jag ändå ingen stor släkt att tala om. Knappt någon alls. Det är jobbigt ändå. Helst skulle jag vilja att vi burrade in oss hemmavid. Kråkungarna, maken och jag. Ensamma. Mysa utan måsten. Men så blir det aldrig. Kanske gör vi saker annorlunda nästa år.
Nu njuter jag av att julfirandet är över för det här året. Nu har vi lediga dagar att se fram emot. Kanske bocka av några saker på "att-göra-listan" som stadigt vuxit sig längre under hösten. Vi får ta dagarna som de kommer. Vi trodde ju att vi skulle ägna dagarna åt att åka längdskidor, skridskor och pulka. Det är vad vi hade velat. Tyvärr ser det mörkt ut. Med fem plusgrader och ihållande duggregn. Prognosen ser ut att hålla sig jullovet ut. Trist. Istället får vi åka till IKEA och trängas med alla andra. Jippiii.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar