Tvångstankar á la MammaMu

Är det någon mer än jag som drabbas av tvångstankar lite då och då? Till exempel, jag har ju som bekant cyklat till jobbet ett par gånger den senaste månaden. Eftersom jag inte vill sitta hela dagen i svettiga kläder så smiter jag in på toa för att byta kläder när jag kommer fram. Det är lite jobbigt. Jag gillar inte att stå halvnaken på jobbtoaletten. Det känns märkligt. Det är just här jag drabbas av en återkommande tvångstanke; "Tänk om brandlarmet går". Jag stressar upp mig och försöker sno på mig strumpbyxorna så snabbt som möjligt för att slippa stå där utan byxor om brandlarmet går. Naturligtvis resulterar det i att det tar ännu längre tid att få på sig de där jävla strumpbyxorna. Eller jeansen. Eller tröjan. Eller vad det nu kan vara. Jag vet inte varför jag har hakat upp mig på det. Brandlarmet går ju inte särskilt ofta. Nästan aldrig faktiskt.

När barnen var små och jag var ute och promenerade med dem i vagnen drabbades jag av tvångstankar när jag kom till en brant nerförsbacke. (Tänk backarna i Slottsskogen för er som känner till Göteborg). Jag var livrädd för att jag skulle ramla i backen och tappa vagnen. Eller bara tappa taget. Att vagnen och barnet skulle rulla ner för backen och jag stå kvar där uppe. Hade jag möjlighet lämnade jag över vagnen till pappan.

I tillägg så lider jag dagligen av en hel massa småsyndrom, vardagsångest, telefonskräck och säkert en och annan tvångstanke som jag glömt av just nu. Det är inte lätt att försöka verka normal.

Å så irriterar jag mig på Storasyster som ligger och funderar och stressar upp sig över saker när hon ska sova om kvällarna. Jag vet ju var det kommer ifrån. Att hon oroar sig. Att hon vill ha koll. Att hon vill ha en plan B och gärna en plan C. Jag vet var det kommer ifrån. Vi är så lika Storasyster och jag. Så lika. Lite för lika. Det finns liksom inte så mycket tålamod och förståelse i att se sig själv. Så tydligt. Tyvärr går det ut över Storasyster. Jag blir irriterad. Stackars älskade Kråkunge. Jag hoppas du växer ifrån allt mammatrams och blir lite mer som pappa.