Vilken slutspurt!

Årets sista dag satte vi lite fart. Packade. Lagade mat. Städade bort en väldans massa dammråttor sen gud vet när. Lagade lite mer mat. Packade. Hann med en glimt av sprinten i Tour de Ski. Packade. Såg ett sprakande fyrverkeri. Så nu är det gjort också. Nu slipper vi vänta uppe till tolvslaget och Kråkungarna kan gå och lägga sig i skaplig tid - fast det är nyårsafton. På så sätt kan de (och vi) vara hyfsat pigga i ottan då vi drar iväg till fjälls. Det kallar jag tidseffektivisering. Och det var i grevens tid. Det mest tidseffektiva vi gjort det här året faktiskt. Vilken slutspurt!

(Och NEJ, renoveringen är ännu inte klar. Den har typ stått still sedan slutet av november. Okej! Men nästa år, då...)

Fast först ska vi laga lite mer mat. Och äta den också faktiskt. Riktigt god mat kvällen till ära. Därefter ska vi hinna med lite nyårsmys med Kråkungarna. Sen, sen ska vi krypa till kojs...

Gott Nytt År!

Om inte snön kommer till oss, få vi ta oss till snön. Liksom...

Börjar tröttna på den här vintern. Eller vinter förresten. Än har vi inte sett till snön här. Eller jo, en morgon låg det ett tunt, tunt lager snö på gräsmattan. Den morgonen var barnen sjuka. Vi älskar snö. Vet inte riktigt varför vi har bosatt oss på västkusten. Här avskyr alla snö. Regn i alla former föredras i den här delen av landet. Jag hatar regn. Älskar snö. Förra vintern var helt fantastik. Även här.

På nyårsdagen drar vi till fjälls. Då kommer vi äntligen få lite närkontakt med snön. MammaMu längtar. Kråkungarna längtar. Lillebror åkte skidor redan förra året. I två omgångar. Om ni undrar så går det alldeles utmärkt att åka slalom när man är 1 1/2 år. Bara att ta sittliften upp till toppen och åka ner genom Trollskogen (Hundfjället). Det är helt perfekt för en sån liten parvel. Mycket roligt att titta på. Skojigt. Storasyster har åkt sen hon var två. Det är jättekul att åka med henne nu. Hon har bra fart och helt orädd. Kör allt. Typ.

Håller på att förbereda packningen. Fattar ni hur mycket packning som ska rymmas i en Saabkombi när en tvåbarnsfamilj ska på skidsemester? Helt ofattbart mycket.  Skidsemestrarna slår allt. Vi snackar barnvagn, fyra par slalomskidor och tre par längdskidor med tillhörande pjäxor, vagn. fyra hjälmar, pulka, färdiglagad mat, skidkläder, extraoveraller, fleecekläder, längdåkningskläder, pjäxvärmare, sängkläder, handdlukar, badkläder, vanliga kläder, CD-spelare och gud vet vad. Fan vad grejer som ska med. Och dessutom en potta. Vi måste ha med en potta. För hur kan man inte ta med en potta när en bekymrad, pottränande tvååring frågar MammaMu om det finns potta på hotellet. Då måste MammaMu svara att det finns det visst det. Pottan ska helt enkelt med om jag så ska sitta med den i knät.

Dammråttorna har bjudit in sig på nyårskalas...

De blir bara fler och fler. Ryktet sprider sig som en löpeld. Kanske via Facebook. Det är nyårsfest hos MammaMu. Ingen som suger upp dem med dammsugareen så det är fritt fram för dammråttorna att över stället. En och annan bacillusk hänger på. De hänger i hörnen. Dansar runt fötterna på Krågungarna. Är överallt.

Sovmorgon!

MammaMu har fått sova. Fattar ni?! MammaMu har fått sovmorgon. Då snackar vi inte sån där fjantig sovmorgon till klockan åtta. (De senaste fem åren har det faktiskt varit en dröm att få sova till klockan åtta. Sällsynt, men det har inträffat). Nej, nu snackar vi RIKTIG sovmorgon. Två mornar i rad. Trodde aldrig att jag skulle få uppleva det igen.

Livet efter att Kråkungarna gjorde entré är liksom lite annorlunda än livet var innan. Tidigare gick jag aldrig upp frivilligt innan klockan tio på helgerna. Det hände att jag sov till både 11 och 12. Sömn. Har alltid varit beroenda av sömn. Gärna tio timmar per natt. Annars fungerar jag inte. Hmmm. Sen Kråkungarna blev en del av familjen får jag helt enkelt se till att fungera i alla fall.  Vissa dagar tröttare och tjurigare än andra, men ändå, fungerande. Det händer allt möjligt här om nätterna så det är sällan jag får ihop tio timmars sömn. Typ aldrig. Och så har vi ju morgonpigga Storasyster. Rädd att missa något på dagens tidiga timmar. Alltid uppe med tuppen hur sent hon än kommit i säng. Fina, morgonpigga Storasyster. Väcker gärna Lillebror. Han är lite mer som MammaMu. Lillebror både vill och kan sova. Men inte om han blir väckt.

Julen är tydligen utmattande för liten som för stor. Storasyster har sovit till klockan åtta flera mornar i rad. PappaPu har känt sig utvilad och gått upp och morgonmyst med Storasyster. Lillebror har typ inte vaknat alls. Í natt sov han 14 timmar! MammaMu och Lillebror sov till klockan tio. Till klockan 10!!! Två mornar i rad!!! Fatta!!!! Härliga jullov! Underbart! Fantastiskt! MammaMu har fått sova tills hon är utvilad - och lite till! Trodde aldrig den dagen skulle komma igen...

Börja om från början...

Nu har vi flyttat på oss. Nu börjar julfirande nummer två.  Vi kör en runda till med glögg, julbord, godis, godis, godis, tomte, klappar och gröt. Favorit i repris liksom. Det enda som fattas så här på juldagen är Kalle Anka... God Jul på er!

Den bästa julklappen någonsin...

...fick vi julaftonsmorgon för tre år sedan! Då bekräftades föraningarna om att Lillebror var på väg. Lycka!

Julbordskoma

Ett lugn har infunnit sig. Koman efter julbordet och snapsen. Lugnet före Kalle Anka. Lugnet före tomten. Storasyster spelar spel och Lillebror sover middag. Storasyster hade nog också behövt sova, men vissa saker är helt enkelt omöjliga. Mycket är faktiskt omöjligt när det kommer till Storasyster och sömn. Det kan vi ta en annan gång.

God Jul!

Nu börjar det...

Nu är MammaMu och familjen på plats hos släkten. Nu börjar det. Svullandet och pösandet. Det hör liksom julen till. Byxorna krymper alltid runt jul. Konstigt det där....

Enkel matematik

Vi borde komma iväg klockan 9.
Vi siktar på att komma iväg klockan 10.
Vi kom iväg klockan 11.

Allt tar så mycket längre tid nu för tiden...

Julkänsla

Hur är det egentligen med julkänslan? Min vill inte riktigt infinna sig. Inte alls faktiskt.

Tycker tyvärr mest att det är en massa stress och måsten så här veckorna innan jul.

Egentligen gillar jag julen. Eller, jag gillar tanken på julen. På höstkanten kan jag längta efter julen - lamporna, musiken, lukterna. Jag längtar efter att få mysa med glöggen framför brasan. Pyssla. Baka. Äta. Tindrande ögon och söta tomtar.

Ju närmare julen jag kommer desto svagare blir den känslan och stressen och alla måsten kommer krypandes. Jag börjar långsamt inse att det inte blir en sån där Bullerbyjul i år heller. Jag vill så gärna ge mina barn en mysig julkänsla, men det går inte. Kanske beror det på att vi åker iväg över jul. Till släkten. Vi far runt som ett ambullerande tivoli mellan gästrummen. Vi får liksom ingen egen jul. Hemma. Inga egna traditioner. Å ena sidan är det skönt att få allt serverat. Slippa tänka på julmaten. Och jag skulle inte vilja ha släkten att fira jul hos oss. Nä det vill jag inte. Ännu mera stress.

Nä, jag längtar efter ett egna traditioner och ett firande i lugn och ro. Hemma hos mig har vi alltid bara varit den lilla familjen som firat hemma. Mamma, pappa, jag och min bror. Granen kläddes dagen före dopparedagen. Uppesittarkväll. Pirr. Julafton var julafton. Tomten kom inte både julafton och juldagen som han tydligen gör nu för tiden. Kalle Anka hanns med och jag fick julgodis i min julstövel. Nu hinner jag inte med att ge mina barn gott julgodis i stövel mellan alla skålar med annat julgodis som ingen tycker om men äter ändå. Ikväll kan vi inte julmysa för då måste MammaMu fara runt som ett skållat troll och packa. Kråkungarna bör nog sova tidigt för att orka med julens tighta schema... Ja, ni hör ju själva. Det är något som inte riktigt stämmer. Och egentligen har vi det ändå ganska lugnt på julen. Ingen stor släkt. Det finns de som far runt till tio ställen och ändå älskar julen.

Jag hoppas att julkänslan infinner sig. Snart. Jo, den kommer nog...

Vårt resereportage platsar nog inte i Vagabond...

En familjeweekend i Malmö och Köpenhamn. En vecka före jul. Glimrande ljus. Tindrande barnaögon. Mys och förväntan. Varm choklad, rosiga kinder och singlande snö...

Joo, så skulle det nog ha låtit i ett resereportage taget ur vilket resemagasin som helst, men nu är det MammaMu med familj som varit ute på (cirkus)turné. Vet inte hur det är för er, men det blir sällan som i resemagasinen när vi är ute och reser...

Vi behöver inte gå in på några detaljer om vår egen semestertripp, men jag kan ge er några tips och kloka ord på vägen om ni hädelsevis har en familjeweekend inplanerad framöver:

• Regn och blåst är kallt och blött.
• Barn tröttnar snabbt på julshopping - föräldrar ännu snabbare.
• Äta bör man annars dör man (njae, men man blir i alla fall jävligt hungrig – och sur!).
• En normal person blir faktiskt hungrig minst två gånger per dag – tro det eller ej!
• Personer med diskbråck och som dessutom glömt värktabletterna hemma bör inte strosa en hel dag i Köpenhamn och Tivoli (leder troligtvis till ännu mer värk och det gör heller inte underverk för humöret!).
• Långkalsonger är bra klädsel utomhus. Mindre bra i överfyllda varuhus i juletider.
• Långkalsonger och fleecetröja är bra klädsel på Tivoli. Mindre bra på överfyllda pendeltåg.
• Varm choklad är helt klart överskattat. Troligtvis även Glühwein...?

Har säkert fler bra råd på lut, men vi stannar där. Familjen ska ut på (cirkus)turné två gånger till de närmaste två veckorna så jag sparar de råden till ett senare tillfälle...

Dags att smita iväg...

I morgon tar vi semester. Familjen tar in på hotell. Vi ska mysa och suga i oss lite julstämning. Så ärtanken i alla fall. Det lät bra när vi bokade in det. Alla julklappsbestyr skulle var klara. All stress ur världen liksom. Bara vara. Mysa. Dricka varm choklad och åka skridskor.

Typ. Nu är vi inte riktigt där. Vi ligger lite efter. Halvrenoverat hus. Oköpta julklappar. Julstress på jobbet och okokad knäck här hemma. Myshelgen kanske mest kommer att handla om att trängas i affärer med andra julstressade människor och att de nödvändiga restaurangbesöken med två trötta barn kanske inte blir riktigt så avslappnade som man skulle önska. Chokladen kommer dessutom att vara för varm och skridskorna för hala.

Men, vem är jag att måla fan på väggen. Det är ju inte riktigt min grej (eller hur?). Det blir nog jättebra det här!

Ibland blir det fel

Jag var bara feg. Nu är det för sent. Jag får skylla mig själv. Och nu kan jag liksom inte klaga heller. Jag gjorde ju ett val. Fan!

Det jag verkligen vill, det vill sig inte alls. Jag blir så less... Är det inte min tur snart? Jag väntar!

Lägesrapport

Renoveringen står still. Tapetserade klart nedervåningen och hallen under tidspress, sen gick luften ur. Totalt. Har inte fått upp tavlor, har inte köpt matta eller gardiner och heller inte hittat den perfekta byrån. Det kommer. Efter jul.

Då ska vi ta tag i resten också. Trapprenovering och tapetsering av övervåningen. Efter jul. Eller efter nyår. Någon gång innan påsk i alla fall. Hoppas jag...

Julen är visst på ingång. Har blivit lussade för i dagarna två. Världens finaste Lucia och Stjärngosse sjöng högt och klart för mamma och pappa igår. Sååå fina!

Idag var det dags för lussefirande på dagis. Barnen var jättefina. Sjöng gjorde de också. Alla på sin melodi. Tycker allvarligt talat att de här sociala tillställningarna på dagis är lite jobbiga. Sitta och småprata med andra föräldrar om ingenting, när man knappt vet vilken unge som är deras än gång...

Julen ja, får väl massor av minuspoäng i år också. Har inte julpysslat. Har inte bakat lussekatter eller kokat knäck. Är fortfarande inte klar med julklapparna. Men vi är redan inne på andra julskinkan. Granen är klädd och tomtarna har tittat fram.

Gör jag rätt som gör fel?

Det skulle kunna vara en jättechans. Utmaningen jag sökt och förändringen jag väntat på. Att äntligen få göra något annat. Någon annan stans.

Men, hur kan något som låter och verkar så rätt - kännas så fel? Det skriker i hela kroppen. Jag vill inte.

Då är det väl ändå rätt att tycka att det är fel? Jag menar, att göra fel sak måste väl ändå vara att göra rätt i det läget?

Eller är jag bara feg?

Blöt

Jag vet inte hur ni definierar blöt.
Idag gick det att vrida ur mig och hälla in mig i bilen. Jag var definitivt blöt.

Gör om - gör rätt...

Gårdagens besök på IKEA gick inte helt enligt planerna. Eller jo. Vi gick in tomhänta och kom ut fullpackade. Det var för en gångs skull helt enligt plan. Ösregnet på hemvägen var inte riktigt enligt plan, men ändå hanterbart. Paketen på taket blev bara lite blöta. Hemma packades första paketet upp och monterades. Även det enligt plan. Tog kanske lite längre tid än planerat, men det gör det väl alltid? Nån gång strax före midnatt är innehållet i första paketet monterat.

Då. Det är då vi inser att vi avvikt skarpt från planen. Något stämmer inte. Vi har tagit hem och monterat fel produkt. Joo, helt sant.

Blev försedda med en plocklista av personal i varuhuset och upptäcker då inte att personalen valt en snarlik produkt istället för den som jag står och pekar på och läser innantill om i produktbeskrivningen. Upptäcker heller inte att det är fel vid hyllan i självplocket. Vi har ju en plocklista och tror att vi för en gångs skull ska slippa tänka. I kassan upptäcker vi heller inte att vi kommer undan billigare än vi borde (vi köpte faktiskt en hel del grejer). Vi upptäckte inte att det var fel innehåll när vi packade upp paketet. Vi upptäckte inte att det var fel när möbelns alla delar låg utspridda på vardagsrumsgolvet. Vi upptäckte inte att det var fel när vi monterade dörrarna. Vi märkte faktiskt inte att lådorna fattades helt.

Vad är oddsen för det??

Obeskrivligt

Med hans lilla hand i min går vi upp för trappen. Han lägger sig och bökar runt i sängen. Kramar sitt älskade gosedjur. "God natt. Sov gott. Jag älskar dig", säger jag. "Jag gillar dig. En hel del faktiskt", svarar han. Jag blir glad och varm i hela kroppen. "Jag tycker att du ska ligga bredvid mig", säger han. Jag kryper ner bredvid honom i sängen. Nära. Sängen är liten. Känner hans varma hand. Den klappar mig över håret och sedan på kinden. Han somnar tungt och snabbt. Ligger kvar en stund bara för att få höra hans snusningar och känna hans andetag i mitt ansikte. Så fin. Så liten, men ändå så stor. Ett underbart ögonblick. Jag känner oändlig kärlek och lycka.

Den största kärleken av alla, är kärleken till sina barn!

Hoppet är det sista som överger en - till och med mig...

Glöm det där jag skrev tidigare om att ha "rätt inställning". Det funkar ändå inte. Jag var förberedd på att det skulle gå åt helvete. Det gick åt helvete. Och nu när det är ett faktum att det faktiskt gått åt helvete så är det helt åt helvete i alla fall.

Jaha

Mannen åkte iväg idag. Kommer hem på fredag.. Barnen har varit sjuka hela veckan och verkar aldrig bli riktigt bra. Hade tänkt skicka tillbaks dem till dagis i morgon. Ser inte ut att bli så.

Sitter här och funderar över hur andra småbarnsföräldrar fixar att jobba heltid. Jag fixar ju knappt att jobba deltid. Det måste ju vara fler än mina barn som blir sjuka om och om och om igen. I värsta fall kommer jag ha jobbat en dag den här veckan. Förra veckan var jag borta en dag. Veckan innan det var jag borta två dagar. Hur ser nästa vecka ut? Hur ska jag kunna planera mitt arbete efter de premisserna. Jag vet ju inte från en dag till en annan om jag kommer att dyka upp på jobbet nästa dag eller inte. Skitjobbigt!

Nu längtar jag bara till julledigheten. Då kanske de hinner bli friska och håller sig friska. Å så vill jag ha snö. Snö betyder torrare luft och friskare barn. Förra vintern hade vi inte de här problemen. Mycket snö. Massor med utomhuslek och friska barn. Västkusten suger på vintern!

Om planer och planering

Snart är det jul. Det innebär vanligtvis en hel del pyssel och saker som måste fixas. Huset ska städas och pyntas. Julklappar ska köpas. Lussekatter bakas. Gran inhandlas. Och ja, ni fattar nog... Dessutom ska man gå på luciafirande, julfester, julbord och gud vet allt. På helgerna ska man adventsmysa, dricka glögg och gå på julmarknad. För att hinna med allt detta och dessutom få lite tid över för vardagsbestyren så är det alldeles livsnödvändigt för en småbarnsmamma att utnyttja kvällarna. MammaMu har en lååång lista med grejer som skall göras kvällstid. UTAN barn. Lite jobbigt då när ett barn bestämmer sig för att inte somna. Det är som att de har ett sjätte sinne. "Hmm, idag ser mamma ut att ha planerat in en massa saker att göra när jag har somnat. Bäst att hålla sig vaken".  Ingen idé att planera något alls. Någonsin. Det blir ändå aldrig som man tänkt sig. Det blir som det blir helt enkelt. Just ikväll betyder det en extra stressad MammaMu som hade några viktiga förberedelser inplanerade. Men, vem behöver vara förberedd? Det blir ju ändå aldrig som man tänkt sig....

Pepparkaksbak

Årets pepparkaksbak var faktiskt en mysig tillställning. Mer harmonisk än på många år. Typ sedan Storasyster föddes. För MammaMu är såna här familjeaktiviteter ofta ganska stressande. MammaMu har ganska (läs: väldigt) lite tålamod. Att ha med barnen i bak, matlagning och julgransklädning kräver ganska (läs: väldigt) mycket tålamod. Således brukar det bli ganska svettigt för MammaMu. Inte alls som man ser på TV (eller läser på facebook heller för den delen). Men i år gick det alltså riktigt bra. Storasyster har blivit så stor nu så hon fixar baket nästan själv. Lillebror han fattade direkt vad pepparkaksbak egentligen går ut på - att norpa åt sig så mycket som möjligt av den goda degen! Oj vad han åt. Men nöjd var han. Nöjda och glada barn ger glada föräldrar och en lugn MammaMu. Det var nästan som på TV alltså. Och nästan som på facebook. Härligt!!

"Prästens lilla kråka..."

"Än slank hon hit, än slank hon dit och än slank hon ner i diket..."

Nä just det. Det är ju inte Kråkungarna som har varit ute och halkat. Det är ju MammaMu! Halkutbildning med jobbet. Riktigt roligt och väldigt nyttigt! Inte för att jag känner mig särskilt mycket tryggare efter utbildningen, men förhoppningsvis kan den kanske få mig att sänka farten lite på vintervägarna i alla fall.

Det gäller bara att ha rätt inställning, eller?

Vad är det värsta som kan hända? Jo, att det går käpprätt åt helvete. Fine. Då vet vi det. Då gäller det bara att förbereda sig på det. Så blir det inte så förbannat jobbigt när det mycket riktigt går åt helvete. Och skulle det mot förmodan gå bättre än åt helvete (typ ganska bra) så blir du ju så mycket gladare, eftersom du förväntat dig att det skulle gå åt helvete! Typ så...

En helt (o)vanlig natt....

Hur går det till hos er om nätterna? Hos oss kan det gå till ungefär precis så här:

Storasyster vaknar och kommer in till oss någon gång strax före två. Hon är en riktig nattvandrare. Ett barn i sängen är ganska okej. Fullt möjligt att sova. Det finn dock viss risk för att vakna upp med diverse krämpor. Strax efter att Storasyster kommit in börjar Lillebror skrika från sitt rum. PappaPu springer in till Lillebror. Lillebror fortsätter att gråta. Han vill ha MammaMu. MammaMu byter plats med PappaPu. PapppaPu går in med Storasyster till hennes säng för att ge plats för Lillebror, som efter ett halvhjärtat försök att somna om i sin egen säng snabbt gör sig redo för förflyttning till MammaMu och PappaPu:s säng. Lillebror vill ha nässpray. MammaMu springer ner och hämtar. Lillebror piggnar till och börjar konversera om allt mellan himmel och jord. Han är så ofantligt gullig när han ligger klarvaken och babblar med nappen i mungipan. Han säger så kloka saker. Det är så svårt att ignorera honom och be honom vara tyst. Efter en stund kommer Storasyster och PappaPu tillbaka till vår säng. Nu blir det trångt. Storasyster får ligga med huvudet i fotänden, men lyckas inte somna. Lillebror babblar. Storasyster flyttar upp och lägger sig bredvid PappaPu. Nu blir det ännu trängre. Lillebror babblar. MammaMu suckar. PappaPu suckar. PappaPu ilsknar till. Storasyster vill ha vatten. Lillebror vill också ha vatten. MammaMu springer ner och hämtar. Lillebror vägra dricka vattnet ur nappflaska. Han vill ha ett glas. Han får inget glas. Lillebror börjar bråka. PappaPu lackar ur och bär in Lillebror i sin säng. Lillebror gråter. Storasyster och MammaMu kramas. MammaMu killar Storasyster som nästan somnar. Lillebror somnar inte. PappaPu kommer in i sovrummet och väcker Storasyster som nästan somnat. Lillebror bärs tillbaka in i sovrummet. Fortfarande trångt. Storasyster och PappaPu somnar 04:45. Lillebror ligger tyst. Lillebror somnar 05:00. MammaMu inser att väckarklockan kommer ringa om 45 minuter och ställer fram den en timme. SNARK!

 JAG BEHÖVER KAFFE!!!

Funkar marknadsföringen?

Förbereder mig inför en anställningsintervju och sitter och funderar på min kvaliteter och vad som skulle kunna attrahera min framtida arbetsgivare. Här är resultatet.

• Trött småbarnsförälder med konstant dagissjuka barn. (Räkna med VAB minst varannan vecka)
• Arbetsskygg. Gör helst så lite som möjligt just nu (man vet ju aldrig när man måste VABba så det är bäst att inte ta på sig för mycket)
• Realist (läs: rätt negativ till det mesta, framförallt förändring)
• Kasst självförtroende (har tex lyckats ta mig igenom fyra år på högskola och sju år i branschen utan att någon kommit på att jag är en bluff som egentligen inte kan ett skit)
• Har prioriterat bort utbildning de senaste fem åren (och har förresten varit föräldraledig i typ tre av de fem åren)
• Är rätt social (läs: högljudd, pratig och stör alla kollegor i kontorslanskapet)
• Förvirrad, glömsk och utan någon som helst ordning på papper eller pärmar
• Namn-amnesi
• Folkskygg
• Velig och oförmögen att fatta beslut
• Hett temperament (läs: alla som inte tycker som jag är typ dumma i huvet)
• Har inga intressen och brinner inte för nåt (skulle vara skidåkning i Alperna då, men jag ser inte relevansen riktigt)

Tror att jag kan fila på listan lite och lägga till ytterligare punkter. Har säkert glömt en massa. Men, vad tror ni? Har jag nån chans? Mina kvaliteter måste ju verkligen attrahera dem, eller hur?!

Kan förresten tillägga att jag är en jävel på att spela teater och ljuga...

Att jobba eller icke jobba...

...det är frågan. Lutar åt att jag inte jobbar i morgon. Oflexibelt kontrollfreak som jag är, gillar jag inte alls att inte veta. Storasysters feber är borta, men nu är det tydligen Lillebrors tur. Svag feber, men pigg. Om han är feberfri i morgon blir det ett jobbigt beslut. Borde kanske vara hemma. Barnen vill till dagis. MammaMu vill inte till jobbet. Tyvärr behöver MammaMu jobba i alla fall.

Det är inte helt lätt att kombinera sjuka barn och jobb. Eller friska barn och jobb heller för den delen. Konstant dåligt samvete. Både hemma och på jobbet. Man är liksom aldrig där man behövs. Antar att ni känner igen det där? Jag försöker lösa det genom att prioritera barnen, gå ner i arbetstid och gilla läget. Under några år framöver kommer ungarna gå före jobbet. Skiter i att ta de roligaste (och mest krävande) uppdragen. Jag prioriterar (tyvärr) bort utbildning. Ser att jag blir omsprungen av yngre, barnlösa förmågor, men vad gör det egentligen? Jobbet finns kvar. Jag ska väl jobba i 30 år till så jag hinner nog med det andra också. Så resonerar jag idag.

Ljuspunkter i tillvaron

Alla ljusstakar och adventsstjärnor är på plats! PappaPu och Kråkungarna fixade det i går när jag var på jobbet. Tänk vilken skillnad lite ljus gör när det är så mörkt och grått ute. Kanske blir lite jul här i år i alla fall....!

Huliganer på hemmaplan

Ser inte fram emot morgondagen. VAB-dag nummer tre. Behöver jag säga mer än så? Den friska hälften huliganduon (Lillebror) är måttligt road av hållas inomhus och leka stillsamma lekar. Idag har det tydligen varit hålligång här hemma. Konstigt att tapeterna sitter kvar. Limmet har ju knappt torkat.

Om bloggen hade haft läsare...

...så hade jag kunnat lägga upp bilder på alla fina julgrupper som jag knåpade ihop ikväll. Ett första steg mot ett adventsfint hem! Tyvärr har jag inte hunnit/kunnat städa och röja ännu så jag har ingenstans att ställa dem. Inte helt stämningsfullt att kämma ner en julgrupp på köksbordet mellan högar av tidningar, reklam och barnteckningar. Kanske hinner städa till helgen. Kanske hinner maken tapetsera klart trappen till helgen. Kanske inte. Han svär mycket i kväll så vi får väl se.

Men, nu har ju inte den här bloggen mer än en läsare så vitt jag vet. Än så länge. Bilder känns överflödiga. Han kan ju gå ett varv i huset och leta upp dem istället. Om han har tid. Han svär som sagt en hel del ikväll. Bilder tar vi nästa jul. Då räknar jag med att läsarkretsen har ökat med minst 100-200%.

Överraskningar

Det finns ytor i mitt hus som inte har sett en dammtrasa på mycket, mycket länge. Spännande! Fördelen med en VAB-dag är att man får lite extra tid till att ta itu med just sådana ytor. Lagom till advent dessutom. Har varit riktigt effektiv idag. Tyvärr är det ju städning som inte syns. Resten av huset ser fortfarande ut som ett renoveringsobjekt fullt med småbarn...

Kärlek

Livet förändrades för alltid. Idag för fem år sedan.

Underbart. Stort. Fantastiskt.

Fina, kloka Storasyster.

Grattis på födelsedagen!

Sakta men säkert

Äntligen! Nu är entrén (nästan) färdig. Och det blev fint!

Bara resten kvar.

Det känns skönt. Hur det än går med resten så kan gästerna i alla fall hänga av sig jackorna när de kommer på kalas i helgen! Skorna måste de nog behålla på.

Fredagsmys

Jag är en usel mamma.
Bara för att jag tänker tanken.

Att jag vill att barnen ska somna tidigt så att vi kan krypa upp i soffan, slötitta på TV, äta popcorn och dricka vin. I lugn och ro. Ensamma. Det vore fredagsmysigt det!

Jag älskar mina barn! Och tänk så söta de är när de sover!

Saker förändras

Jag och min man är ganska veliga. Vi har ofta svårt att bestämma oss och behöver en del betänketid innan vi slår till. Jobbigt ibland, men det blir ofta bra i slutänden.

Att välja tapeter är en typisk sådan aktivitet som brukar kräva noga överväganden och lite smågräl innan vi kommer i mål. Att välja tapet till entré, hall, trapp och överhall borde under vanliga omständigheter kräva ännu längre tid, eftersom det är stora ytor och tapeterna bör lämpligtvis matcha för att få det att hänga ihop.

Men, nu pratar vi ju förstås om tiden innan vi fick barn.

Nu för tiden går det till så här:

Vi kliver in med två dagiströtta barn i en tapetbutik modell större. Barnen börjar direkt ta ner varenda tapetrulle från hyllorna. De visar oss rullarna en efter en och upprepar ”den här var fiiiin”. De ger sig inte förrän de fått ett ”mmm” eller ”jasså” till svar. Först då går de vidare till nästa rulle och försöker övertala oss om att den är lika ”fiiin”. Som ni förstår är det helt omöjligt att föra en konversation med mannen i det här läget. Än mer omöjligt att tänka. Vi hittar en TV och sätter ungarna framför en Pippi-film i hopp om att få en chans att fokusera på uppgiften - tapeter. Framför TV:n sitter de nog i fem minuter i alla fall. Sen har Lillebror tröttnat. Då börjar han knappa på tv:n och lyckas då få Storasyster att skrika på honom så det hörs i hela affären. När han tröttnat på att reta syrran börjar han springa runt bland hyllorna. Han tjoar och tjimmar. Bör hållas till hans fördel att han i alla fall är glad! Vårt fokus blir lite luddigt och går mest över till att hindra Lillebror från att riva hela butiken. Någonstans här tröttnar även Storasyster på filmen och kommer och frågar om vi inte är klara snart. Klara?! Vi har ju inte ens börjat! Duns. Iiiiiiiiiiiiii!! Blod. Lillebror har tagit ett hopp ner från en av inventarierna och snubblar och slår munnen i golvet så läppen börjar blöda. In på toaletten. Torka. Trösta. Mannen och jag tittar på varandra med desperation i blicken. I ett sista desperat försök bestämmer vi oss för att titta i tapetkatalogerna. Lillebror och Storasyster möblerar om i kataloghyllorna. Jag slår upp en katalog. Här! Dom här tar vi! De matchar. Finns till och med en bild. Bra! Mannen påpekar då lite försiktigt att den ena tapeten är randig och den andra är blommig och att jag har ett visst motstånd mot både blommor och ränder. Främst ränder. I detta läge är jag dock mer än villig att tumma på detta motstånd. Jag vill bara ut ur butiken. Troligtvis vill även personalen att vi ska ut ur butiken.

Vi beställde inga tapeter den kvällen. Men vi gjorde heller inget nytt försök. Vi gick hem och mätte. Kollade in de utvalda tapeterna på nätet. Tänkte att vi tar de taperna eller inga alls. För vi vägrar att utsätta oss för tapetväljarsituationen igen. Aldrig!

Nu sitter tapeterna på väggen. Tro det eller ej, men det blev riktigt, riktigt bra!

Hohooo

Årets Ugglejakt är avklarad. Lyckades fånga in alla åtta. Fick korv och saft för bedriften. Gôtt!

Rekommenderas inte

Om ni försover er en morgon. Och har ett viktigt möte klockan 07:30. Försök då inte att vinna tid genom att ignorera de sista stegen i trappen och göra en kullerbytta ner. Det funkar inte. Det gör bara ont. Jag vet!

Urlakad

Det är något konstigt med barnkalas. Jag upplever alltid att jag är tröttare efteråt än barnen. Nu vill jag helst krypa ihop i soffan resten av kvällen.

Men så var det ju det där med renoveringen.

Tänkte väl det...

...vill bara meddela att ordningen var helt återställd i går kväll. Nattningen gick sådär. Vi behöver inte gå in på några detaljer, men kvällen innehöll både skrik, gråt och hyperaktiva barn. Kan säga att MammaMu betedde sig mer som en femåring, än femåringen själv. Hon uppträdder mer som en treåring... typ. Jag är inte stolt. Klockan nio gav jag upp och gick upp och la mig med barnen i stora sängen.... Var det inte precis en sån här nattning jag beskrev i tidigare inlägg?!

Tackar högre makter att maken kommit hem. I kväll kan vi lägga barnen enligt invanda rutiner. Det funkar nästan alltid...

Jag kom i alla fall ihåg barnen...

I morse var jag så fokuserad på att inte glömma telefonen, att jag istället glömde hela väskan...

Vad gjorde jag för fel??

Ungarna sover. Båda två. Jag fattar ingenting.

Min man är bortrest. Det brukar normalt innebära "nattning from hell", med hypertrötta barn som bara vägra sova och som gör allt för att mamma ska bli galen. Mamma blir galen. Det skriks och bråkas och lirkas i en salig röra, tills vi alla på något sätt tuppar av tillsammans i den stora sängen.

Typ, precis så brukar det gå till när pappa är bortrest. men inte idag. Vad gjorde jag för fel??

Hur tänkte vi nu?

Vi har påbörjat en stor hall-och-trapprenovering. Vi har skjutit på den i fyra år. Fråga mig inte varför vi satt igång nu. Två månader innan jul och några veckor innan vi ska ha barnkalas för både släkt och småfolk... Vi tänkte nog inte alls.

Eller "Vi" förresten. Det är inte "vi" som renoverar. Det är nog snarare min man. Jag har målat ett fönster - han gör typ precis allt annat. Jag gnäller nog mest, och klagar på slipdamm, och undrar om "vi" någonsin kommer att bli klara. Sån är jag! Det får han nog tyvärr leva med, min man...

Men det blir i alla fall bra när det blir klart - om det blir kart...

Då kör vi...

...någon som vill hänga med?