Lillebror är på kalas. Sitt första riktiga kalas. Det är stort. Och lite läskigt. Pappan fick följa med. För säkerhets skull. Kalaset är något av en milstolpe kan man ju faktiskt säga. Han börjar bli stor. Vår Lillebror.
Storasyster sitter i köket och pysslar. Ni vet sånt där kladdigt, jobbigt pyssel som verkar vara en jättebra idé i leksaksaffären, men som aldrig är en bra idé hemmavid. Sånt där pyssel som alltid skjuts upp på framtiden med en dålig ursäkt från MammaMu. Vet inte om ni känner igen er, men sånt pyssel pysslas det med just nu. Vi snackar otvättbar målafärg och smycken som ska limmas och cementeras. Tjoho. Men vad gör man inte när Storasyster anser att Lillebrors kalasinbjdan är det mest orättvisa i hela världen. Jo, då mutar man. Japp, det är tydligen vad man gör. Man mutar. Med kladdpyssel. Det är i alla fall var MammaMu gör. Nu försöker jag i alla fall dra gränsen vid cementsmycket. Ljusstöpning har jag verkligen inte någon lust till. Verkligen inte.
Jag har sett dom där kladdpysslen i affären och fått andningssårigheter av blotta åsynen av dom! Det räcker med dom 15000 pärlorna vi har i skåpet och som framkallade en nästintill hysterisk mamma och skrikande barn.(mins ett par tusen pärlot hamnade sen i dammsugaren). Men förstår att kladdpyssel är en ypperlig mutvara i framtiden! Nåt särskilt kladd jag ska akta mig för?
SvaraRadera