Jag saknar dem alla tre. De två minsta allra mest. De har varit iväg länge nu. Jag vill krama dem. Och lukta på dem. Jag vill höra allt om äventyren de varit med om. Allt. Men jag får vänta en dag till. Men i morgon. I morgon är det jag som ska krama mina älskade små Kråkungar. Mina Hjärtan. Det är precis vad jag ska det. Åh vad jag längtar.
I kväll ska jag faktiskt bara njuta av ensamheten och av tystnaden. För i morgon kväll är allt precis som vanligt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar