Låt säga, alltså rent hypotetiskt, att jag känner en femåring. Låt oss också säga att den här femåringen vaknar mitt i natten och inte kan somna om. Att femåringens pappa går in och sätter sig bredvid hennes säng, men att pappan efter ett tag tröttnar på att sitta där mitt i natten. Låt oss då säga att pappan försöker ordna till situationen genom att bära tillbaka en tvååring (vi kan låtsas att vi känner en sån också) från mammans och pappans säng in till tvååringens egen säng, för att istället erbjuda platsen mellan mamman och pappan till femåringen. Låt oss då säga (fortfarande rent hypotetiskt) att femåringen blir helt galen. Vi skulle kunna säga att femåringen börjar gallskrika så högt att taket nästan lyfter och att femåringen samtidigt håller för öronen och blir helt okontaktbar. Låt oss säga att mamman och pappan försöker lugna ner femåringen genom att prata lugnt. Förklara. Men att femårigen då bara gråter och skriker ännu högre. Hysteriskt. Att kramar möts av knuffar och mer skrik. Att femåringen skriker att hon inte kan lugna ner sig och att hon inte vill höra på mamman och pappan. Låt oss säga att gråten och skriket inte slutar förrän mamman börjar gråta. Först då blir femåringen kontaktbar igen. Lyssnar. Kramas.
Låt oss låtsas att jag känner en femåring som betett sig precis på det här sättet. Skulle ni då, rent hypotetiskt förstås, säga att det är ett normalt beteende för en femåring, eller skulle ni bli lite oroliga...?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar