Storasyster kom hem med ny frisyr från dagis i dag. Hon hade storstilat fått hjälp med att få till den senaste looken. Luggen är numera lite lagom uppklippt i oregelbundna etapper. Ett klipp precis nedanför hårfästet och ett snett klipp nånstans mitt på. Snyggt. MammaMu är verkligen nöjd med resultatet!
Vad är det med barn och saxar?
Jag kan själv inte säga så mycket om det här egentligen. Även jag klippte luggen på egen hand när jag var liten. Jag gjorde det dock själv. Helt utan hjälp av dagiskompisar. Min mamma fick klippa av min lugg jättekort för att jämna till den. Hon fick samtidigt stå till svars inför släkt och vänner för varför hon klippt luggen så kort på "det stackars barnet". Jag såg ju faktiskt inte riktigt klokt ut. Det var ju helt klart mamma det var synd om, inte mig...
Jag kommer inte göra några försök att jämna till Storasysters lugg. Hon kan gott se ut som hon gör. Om ett halvår eller så har den säkert växt ut igen. Det är tur att hon nästan alltid ser ut som ett okammat troll. Då syns det mindre. Lite synd att luggen är rak bara. Hade helt klart varit bättre med ett lockigt barn i det här läget.
Det verkar dessvärre vara något som alla barn (läs: föräldrar) ska gå igenom. Att klippa sitt eget hår med ett mindre lyckat resultat. Vad finns det egentligen mer för obligatoriska inslag i ett barns uppväxt? Vågar knappt tänka tanken, men jag förstår ju att det ryms en hel del hyss och oyckor mellan "pilla in en ärta i näsan" och "första fyllan". Vi har till exempel redan bockat av "rita på möbler och tapeter" och nu alltså även "klippa håret". Säkert några till, men de har jag förträngt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar