Flyttfunderingar

Ett frö har börjat gro. Sakta. Tanken är i alla fall inte helt främmande. Att flytta härifrån. Bort från storstaden. Bort från blåst och horisontellt regn. Mot riktiga årstider och livskvalitet. Mot något bättre.

Mannen sammanfattade det hela ganska bra. Han sa att det är först nu, när barnen börjar bli större, som vi undan för undan upptäcker nackdelarna med att bo i en storstad. Det är nog så det är. När Storasyster var på väg, bytte vi ut lägenheten i centrala stan mot ett hus på pendlingsavstånd från centrum och våra jobb. Pendling betyder långa dagar. Långa dagar är inget att sträva efter när man har småbarn. Sen har vi det här med usel kollektivtrafik, påhitt som trängselskatt och det ena konstiga politiska beslutet efter det andra. Det här med Storasysters skolplacering var bara det som fick oss att öppna ögonen. Börja fundera på vad vi egentligen vill för våra Kråkungar och oss själva.

Vet egentligen inte vart vi vill flytta. Tanken på att bosätta oss ca 80 mil norrut är lockande, men vi inser själva att det inte är realistiskt. Vi kan inte flytta så långt från våra familjer och det skulle dessutom bli mycket svårt att få jobb. Lappsjuka skulle nog också vara ett troligt scenario. Nä, så långt norrut kan vi ta oss på semestern. Det räcker.

Jag och maken är båda från samma stad. Jag kan tänka mig att flytta "hem". Maken är tveksam. Jag ser fördelarna med att bo nära våra (läs: mina) föräldrar. Barnvakt. Hjälp med sjuka barn när det krisar ihop sig på jobbet. Att Kråkungarna får träffa sina mor-, och farföräldrar precis när de vill. Tanken är underbar. Kanske inte tillräckliga argument för att flytta dit. Jag kan tänka mig att det behövs några fler argument när man ska välja en ort där vi (troligtvis) ska bo resten av livet och där Kråkungarna ska växa upp. Gå i skolan.

Vi funderar. Det kanske bara stannar vid funderingar. Troligtvis.

Vi har ett hus. Vi trivs i huset. Här skulle vi ju bo resten av livet. Skulle vi inte det? 

Hur skulle egentligen en sådan flytt gå till? Bara tanken gör mig trött. Själva flytten är väl egentligen det minsta problemet. Det verkliga problemet är att jag inte förstår var vi skulle börja. Ska vi söka nytt arbete först eller ska vi leta hus först? Jag är rätt trött på mitt jobb, så jag är egentligen inte så kräsen. All förändring på jobbfronten är bra förändring. Dessvärre har jag en ganska ovanlig utbildning, så jobben jag verkligen vill ha är ganska ovanliga. Mannen, han stormtrivs däremot på sitt nuvarande jobb. Han kommer vara kräsen när det gäller att hitta ett nytt. Det kan ta tid. Hur skulle vi någonsin kunna få det att klaffa med nya jobb på ny ort ungefär samtidigt och dessutom hitta någonstans att bo inom samma tidsperiod? Förstår ni vilken kravlista vi har på ett nytt hus? Det huset ska ha (nästan) allt som det här huset har och ytterligare en hel del egenskaper som det här huset inte har. Det tog över ett år för oss att hitta det här huset. Ni förstår ju hur lång tid det skulle ta för oss att hitta ett nytt.

En flytt låter faktiskt helt omöjligt. Bara tanken gör mig trött. Tanken får mig att vilja sätta mig ner i soffan och bara glo tomme. Kanske har vi det rätt bra ändå. Tillräckligt bra. Jo, för alternativet verkar så hopplöst svårt och jobbigt...