Morsans uråldriga dator liksom

Lillebror 2,5 år är inte helt nöjd med MammaMu´s dator. Gammal föråldrad skit liksom. Vi pratar alltså om den laptop som MammaMu fick i födelsedagspresent av pappan och Kråkungarna för sisådär två månader sedan.

Lillebror surfar på Bolibompawebben med pappans surfplatta, han spelar spel på pappans smartphone, dagisavdelningen har precis fått en iPad. Vi snackar NY teknik. Vi snackar touchscreen.

Mus och tangentbord - vad är det?!

MammaMu sitter med laptopen i knät i soffan. Lillebror sätter sig bredvid och börjar peka och dra på skärmen. Han blir mer och mer frustrerad när ingenting händer. Han förstår inte varför ingenting händer. När jag förklarar att han måste använda musen tittar han på mig som om jag inte vore riktigt klok...

Jisses, var ska det här sluta...??!

Vardagslycka!

Bara tröja och skor. Trodde aldrig vi skulle komma dit i år. Men nu är vi där. Inga overaller, mössor eller vantar. Bara att slänga på Kråkungarna en extra tröja och ett par gympaskor och schasa ut dem i trädgården. Där kan de flaxa av sig bäst de vill. Fantastiskt. Riktig lycka.

Förtydligande: MammaMu är faktiskt ingen karl!

Vill bara förtydliga mitt förra inlägg lite. MammaMu är faktiskt ingen karl. Blev förvissad om det när jag nyligen mitt i en "panodilfrist" stod och svabbade av ett badrum (kallar det "svabb" för åtgärden klassificerar knappast till att få kallas städning). Lunchdisken tog jag visst också hand om. Känner ett enormt behov av att köra igång en tvättmaskin också. Ska bara samla lite extra krafter först. Och fylla på med mer panodil.

Men, hela förmiddagen låg jag faktiskt till sängs. Så det så!

Nu ska vi inte förringa makens roll i det hela. Han har faktiskt stått för all markservice idag. Mitt dumma påhitt om att svabba av badrummet kom sig faktiskt av att maken satte igång dammsugaren. Helt självmant. Visserligen krävdes grav gråstarr på båda ögonen, samt släktskap med en silverfisk för att lyckas undgå att en dammsugning behvödes. Men ändå. Han tog faktiskt tag i det. Utan ett ord från MammaMu. Då kunde ju jag inte vara sämre än att ta mig an badrummet (orkade dock bara ett). Eller hur?!

Så skulle aldrig en man tänka va?!

Sjukstuga

Här är det gnälligt värre. MammaMu är sjuuuuk. Eller, enligt termometern är jag inte alls sjuk. Ganska normal temperatur. Men jag känner mig sjuk. Knivar i halsen. Frossa och svettningar om vartannat. Trött. Ont i huvudet. Därför är det extra jobbigt att det inte syns på termometern. Jag känner mig som en gnällig karl. Men vet ni vad - det skiter jag fullständigt i. Idag vill jag gnälla. För jag mår inte bra. Det ÄR faktiskt synd om MammaMu. Låt mig då få tycka det.

Dessvärre finns det en annan liten krabat i familjen som det är ännu mer synd om. Lillebror. I går eftermiddag sköt hans temperatur i höjden. Tempen är ännu högre idag. En vecka fick han vara frisk den här gången. Tillsammans har vi legat nästan hela dagen i stora sängen. Myst och gosat. Lillebror vill så gärna att MammaMu ska ligga bredvid honom och kramas. Och vem kan neka honom det. MammaMu är faktiskt också sjuk och då får hon ligga och mysa och småsova med Lillebror hela dagen. Så det så! Att Lillebror, som har en feber som bitvis närmar sig 40-gradersstrecket, faktiskt varit uppe på benen mer än MammaMu (som inte kommer över 37,5 grader), det behöver vi kanske inte låtsas om...

Jag måste vara typ... död!

Idag har MammaMu varit på Vårdcentralen. Med sig själv. Nu känner ni inte mig, men om ni skulle göra det så skulle ni veta att MammaMu inte går till Vårdcentralen. Om hon inte är döende. Alternativt måste få något utskrivet på recept. Det är inte så att jag har läkarskräck. Inte alls. Det är bara det att jag tycker att det är så meningslöst. Det är väldigt sällan ett besök på Vårdcentralen ger något. "Åk hem och vila" är väl den allra vanligaste ordinationen och då kan det lika gärna kvitta. Jag vet att det finns människor som åker till Vårdcentralen så fort de eller deras barn får en liten förkylning. Varför? Vad får dessa personer ut av dessa besök som inte jag får? Jag besöker bara läkare om jag absolut måste. Då är det allvar. Dessvärre vet ju inte läkarna det, så varje gång känner jag mig som en överdrivande hypokondriker som inte blir trodd och resultatet blir därefter.

Dessvärre gäller den här inställningen även mina barns sjukbesök. Jag kan (troligtvis) räkna på mina  fem fingrar de gånger jag uppsökt läkare med Kråkungarna under mina dryga fem år som förälder. Där ingår en tur till akuten med Lillebror. Kanske har vi haft tur. Kråkungarna har faktiskt aldrig varit riktigt allvarligt sjuka. (Bortsett från Lillebrors första fem dagar i livet som tillbringades på Intensivvårdsavdelningen på Neonatal då förstås. Inte så jättealvarligt det heller faktiskt. Mest jobbigt.) Kanske är vi dumdristiga. Kanske finns det gånger då vi borde sökt upp läkare, men inte gjorde det.

I alla fall. Idag åkte MammaMu till Vårdcentralen och sökte för hela tre åkommor på samma gång. Fattar ni. Jag måste vara typ...död!

Vård Av Mamma

En hängig MammaMu kom hem från jobbet idag. Förkyld. Och en hel hög med andra kompletterande krämpor vid sidan av. Kråkungarna fick helt enkelt ägna eftermiddagen åt lite VAM. Inte mer än rätt att de fick betala tillbaka lite efter alla vinterns VAB-dagar. MammaMu blev nerbäddad i Lillebrors säng. Naturligtvis hamnade fötterna en halvmeter utanför sängen, men jag klagar inte. Inte alls faktiskt. Från CD-spelaren strömmade musik. Sjörövar Fabbe, Emil, Imse Vimse och andra klämkäcka barnmelodier. I sängen serverades glass, kakor och tårta i mängder. En och annan kaffetår slank också ner. Då och då kröp en Kråkunge upp i sängen och bjöd på en kram. Säg den som inte känner sig piggare av en sådan omvårdnad. Jag har världens finaste (Kråk)ungar.

En ohållbar situation som kräver förändring

Jag borde ringa ett samtal. Det går inte. Det tar stopp. Det har låst sig. Det kan vara ett viktigt samtal.

Det handlar om att ta tag i mitt liv. Göra det jag kan för att försöka förändra det som gör mig missnöjd. Det som drar mig ner i ett svart, passivt hål. Det som påverkar mitt humör, mitt tålamod och i allra högsta grad min familj. Jag måste få till en förändring. Snart. Innan det är för sent. Innan jag ger upp.

Det är så lätt att klaga. Att beklaga sig. Att tycka synd om sig själv. Svårt att ta tag i det. Jag har försökt. Jag har varit så nära. Känt hopp. Flera gånger. Kraschlandat precis innan målsnöret. Sista gången det hände rann energin ur mig helt. Den lilla, lilla gnutta självförtroende jag en gång haft likaså. Har inte orkat försöka igen. Vågar kanske inte. Har försökt att bara gilla läget, men det funkar inte det heller.

Jag vill bli inspirerad. Hitta glädjen. Tro på mig själv och se fram emot en ny arbetsdag. Det är vad jag vill...

Klumpighet som lönade sig - hoppas jag!

För några dagar sedan tappade MammaMu mobiltelefonen i hallgolvet. Kras. Glaset gick i tusen bitar. Klantigt yepp. Just då tackade MammaMu högre makter att det var jobbtelefonen som förolyckades och inte en privat telefon. Jobbtelefonen och MammaMu har liksom aldrig varit sams. En smartphone med eget liv. Gick bara att tala i den så där lite sporadiskt. Avsluta samtalen var stundtals ännu svårare. Lite jobbigt med en telefon som det inte går att ringa med liksom. MammaMu blev med andra ord inte jätteledsen när den gick sönder. Några av kollegorna skulle nog till och med gissa på att MammaMu slängt den i väggen vid något väl valt tillfälle. Men så var alltså inte fallet. Faktiskt.

Idag levererades en ny telefon. En mer funktionell. Hoppas jag. Framför allt hoppas jag på att den går att ringa med och prata i. Man vet ju aldrig. Inte en helt självklar sak med dagens telefoner. Surfa, maila, fota - inga problem. Men ringa, jag hoppas och tror att det ska gå. Men först, först måste jag i alla fall lära mig hur man gör...

Saker jag inte ägnade kvällarna åt innan jag fick barn...

Innan jag fick barn är jag ganska säker på att jag aldrig stod och stekte pannkakor klockan nio på kvällen. Det gjorde jag igår. Storasyster skulle på heldagsutflykt med dagis idag och behövde matsäck. Pannkakor med socker och kanel. Check.

Jag är också väldigt säker på att jag aldrig satt och namnade kläder en hel kväll (ok, fyrtiofem minuter då). Helgens alla inköp avlappades och namnades i kväll. Innan jag fick barn tror jag aldrig jag namnat något plagg över huvud taget.

Å andra sidan satt jag nog inte med datorn i knät och bloggade heller. Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte riktigt vad jag ägnade kvällarna åt. Innan Kråkungarna. Nä, jag minns inte alls...

Phu, det är jobbigt att bunkra dagiskläder...

MammaMu tog en sväng ner till Ullared idag. Kråkungarnas har på något mystiskt sätt växt ur alla vår-, sommar- och regnkläder över vintern så det var lika bra att ta en tur för att köpa på sig lite nya dagiskläder. Tanken var att hela familjen skulle åka med, men pappan hade helt lägligt "ont i halsen" så MammaMu åkte ner själv. Lika gott det. Det var trångt och rörigt där nere idag, så Kråkungarna (läs: pappan) hade tröttnat ganska fort. Nu fick jag i alla fall handla klart i lugn och ro.

Men nu är MammaMu trött. Och börjar få ont i halsen. Skit också.

Istället för sömn. Istället för pyjamas.

Kalsonger, hörselskydd och paljettskor. Lillebror har bytt kläder ett par gånger idag. Som ni kanske förstått av dagens tidigare inlägg så har det främst handlat om olika attribut att matcha till kalsongerna. Mössa och förkläde är ytterligare plagg som burits just i kombination med bara kalsonger under dagen. Just nu borde han ju förstås ha pyjamas och ligga i sin säng och sova. Storsyster också. Hon har visserligen pyjamas, men sover det gör varken Lillebror eller Storasyster.

Det är ju inte helt oväntat.

Maken är bortrest och det vet ju alla som följt den här bloggen ett tag vad det innebär. Visserligen somnade båda Kråkungarna som små ljus i går kväll, men det ökade ju bara på sannolikheten för ett totalt misslyckande kväll nummer två. Dessutom var ju MammaMu så otroligt korkad att hon lät Lillebror sova middag i dag. Då får man ju liksom skylla sig själv. En halvtimmes lugn och ro efter lunch i utbyte mot en hel kväll i misär. MammaMu bedömde det dock som helt omöjligt att neka middagsvila till en halvsjuk Kråkunge som själv ber om att få gå och sova. Då spelar det liksom ingen roll vilka konsekvenserna blir. Anledningen till varför Storasyster inte sover, den har jag inte helt klar för mig. Tror att det har något att göra med att det är helt omöjligt att somna när Lillebror lever rövare och MammaMu härjar på honom att lugna ner sig. Det kan ha med saken att göra.

Så, nuläget. En irriterad MammaMu som sitter och bloggar och försöker förtränga att hennes två Kråkungarn springer runt som två skållade troll istället för att sova. Vet liksom inte hur jag ska komma ur det här dödläget. En av dem måste somna. Då kommer även den andra att somna. Så småningom. Men hur ska jag få den första att somna?!

Nä, de får springa runt här tills pappan kommer hem runt midnatt. Jag går och lägger mig.

Jag förstår verkligen inte upplägget

Jag förstår verkligen inte hur de tänker. Säkerhetsbolagen. Larmbolagen. Skumbolagen. Kalla dem vad ni vill. Jag menar de som kommer och ringer på dörren om kvällarna (i vårt fall knackar på eftersom ringklockan fortfarande inte fungerar) och förhör sig om folks säkerhetsanordningar, dvs inbrotts-, och brandlarm. Finns det någon som tycker att den här säljmetoden är okej? Jag tycker i alla fall att det känns väldigt olustigt. Att den som ringer på (läs: knackar) dessutom ser ut som om han är stammis på anobolagymmet och precis kommit ut från kåken gör inte affärsidén speciellt mycket tydligare. Inte heller att han tycks bli mycket irriterad när jag säger att jag varken är intresserad av att höra vad han vill säga eller vill dela med mig av hur vi skyddar vårt hus idag. Skulle jag på fullaste allvar stå och berätta för en okänd människa hur vårt hus är larmat?! Skulle inte tro det. Jag sade som jag säger till alla försäljare, vare sig de står och försöker kränga mobiltelefoner på stan eller ringer hem för att sälja försäkringar eller veckotidningar mitt i fredagsmiddagen, om jag vill ha något så söker jag upp er - inte tvärt om.

Dagens outfit

Emilmysse, kalsonger och fingervantar.

Nu snackar jag om en snorig Lillebror alltså.

Simma naken på hallgolvet

Lillebror kom på en ny lek när MammaMu kom hem från jobbet idag. Den gick ut på att endast iklädd keps (på huvudet) simma runt på hallgolvet. Kepsen var viktig. Likaså själva nakenheten. Man kan ju förstås inte bada med kläderna på. MammaMu sträckte sig så långt att hon tog på sig kepsen, men behöll kläderna på. Detta trots envisa försök från Lillebrors sida att få av dem. MammaMu lade sig faktiskt inte ens ner på golvet. Lillebror fick simma runt på egen hand. Det gick tydligen bra det också.

"Winter 2013"

MammaMu är lite tvärt emot. När andra kämpar som bäst mot "Beach 2012" satsar MammaMu på "Winter 2012/13". Det kommer att bli en kall vinter. Då är det bra med mycket underhudsfett har jag hört. MammaMu är redo för en mycket kall vinter.

Hur sommaren passar in i den här satsningen är inte helt klart...

Risigt värre

Dagens ambition var att städa upp lite i trädgården. Klippa risiga buskar. Hugga bort grästuvor ur rabatterna och klippa ner ännu fler buskar. Efter tio minuter hade Kråkungarna tröttnat. Storasyster konstaterade att det var jobbigt att jobba och Lillebror tröttnade när han inte fick gräva i rabatterna. MammaMu tröttnade väl efter en kvart, men jobbade på i några minuter till. Därefter ägnade hon sig åt att ordna fikapaus, lunch och liknande viktiga saker. Pappan var väl egentligen den enda som gjorde ett hederligt dagsverke. Som vanligt. Utan honom skulle hus och trädgård förfalla helt.

Lillebror envisades med att springa runt utan mössa. Tidvis även utan jacka. Och tidvis med Storasysters paljettförsedda "sommarfinskor" på sig. När han inte hoppade studsmatta i bara strumplästen vill säga. Hade MammaMu vetat att han sprang runt med nästan 39 graders feber, hade hon kanske satt stopp för hans lättklädda lek lite tidigare. Inte helt lätt att uppfatta att ett barn har feber när han hoppar studsmatta och far runt precis som vanligt. MammaMu kände sig i alla fall inte som den bästa mamman i stan (idag heller) när sanningen gick upp för henne.

Idag har risig Lillebror hjälp till att plocka ris. I morgon blir det VAB av risig Lillebror. Det är ju faktiskt över en månad sedan sist!

Vitsippor och studsmatta - spring is in the air!

Våren är på gång. Visserligen lite trögstartad, men den är på gång. En stor bukett vitsippor står i köksfönstret, cyklarna är nycyklade och pappan monterar just nu ihop Kråkungarnas vintergömda studsmatta. Är inte det vårtecken så säg?!

Det måste bero på cirkusen...

Familjen fick sovmorgon! MammaMu är utsövd! Först klockan 08:50 vaknade Storasyster i morse. Tio i nio. Fantastiskt. Storasyster brukar (nästan) alltid vakna före klockan sju. Varje dag. Året runt. Det kvittar liksom om hon gått och lagt sig klockan sju eller klockan tolv. Hon vaknar ändå samma tid. Det går att förskjuta hennes sömn en timme eller två, men det tar alltid minst fem dagar innan hon sover längre på mornarna. Så den varianten funkar bara på sommarlovet.

Lillebror och MammaMu lyckades sova ytterligare en stund efter klockan nio. Vid halvtio tyckte Lillebror det var lagom att vakna idag. Lillebror är mer den typen som sover så länge han behöver. Och gärna lite till. Om han inte blir väckt förstås. Det händer ganska ofta att han blir väckt av Storasyster. Precis som resten av familjen.

Idag är vi alltså utsövda. Allihop. Jag hävdar att det är tack vare cirkusen. MammaMu kan faktiskt tänka sig att gå på cirkus fler gånger om det nu betyder sovmorgon dagen efter. Såå hemskt var det faktiskt inte och Kråkungarna älskade det. MammaMu kommer aldrig lära sig älska cirkus, men det är helt klart värt det för en sovmorgon och glada Kråkungar!

Cirkusen är i stan

Äntligen helg. Jag fattar inte hur en fyradagarsvecka kan kännas så lång. ´

Ikväll väntar cirkus. Då menar jag inte den vanliga familjecirkusen, utan riktig cirkus. Tänkte ge mina Kråkungar möjligheten att själva få uppleva och bilda sig en uppfattning om cirkus. MammaMu har nämligen aldrig tyckt om cirkus. Inte ens som barn. Men i kväll tänker jag ge det en chans. För Kråkungarnas skull. Vi får väl se hur det går.

Det kommer att ta ett tag det här...

Ni vet den där Kråkungen. Han som är drygt två och ett halvt år. Han som för tillfället gör allting tvärt emot vad MammaMu eller pappan säger. Han som vägrar ta på sig sin jacka. Han som bara ska fleeecetröja. Eller t-shirt. Han som vägrar ha kängor eller stövlar och som ska ha jympadojjor när det är en plusgrad och ösregn ute. Ni vet den där Kråkungen som MammaMu var väääldigt nära att lämna av på dagis endast iklädd kalsonger och strumpor här om morgonen. Ni vet han. Lillebror. I kväll har han bestämt sig för att inte somna. Han ska leka "inte nudda golv" och frisör istället.

Det här kan ta ett tag. Bara så ni vet....

Dagens erkännande..., eller kanske snarare insikt

Ni vet ju att MammaMu spelade Xbox med Kråkungarna igår. Ni vet också att MammaMu blev lite svettig. Spelpasset innehöll så att säga en hel del knäböj, upphopp, sidohopp och andra små hopp. Vill bara meddela att MammaMu har träningsvärk idag. I ljumskarna. Jepp. Av att spela TV-spel. Jorå.

Vad kan vi nu dra för slutsats av detta? Man skulle kunna dra slutsatsen att MammaMu är hyfsat otränad och behöver komma igång med träningen pronto. Det skulle man. Men jag nöjer mig med att konstatera att vi investerat i en väldigt bra leksak och att MammaMu borde spela mer Xbox med sina Kråkungar. Det var ju roligt ju!

Orgie i fett och socker

Avrundade den här i övrigt så fett- och sockerfria (yeh right) påskhelgen med våfflor. Frågor på det?

Därefter tryckte MammaMu ner grädden som stod henne upp i halsen med lite Xbox360 Kinect. Det kan ju nästan räknas som riktig träning. MammaMu blev helt svettig och flåsig. Egentligen alldeles för svettig och flåsig. Men nu känns det i alla fall liite bättre igen.

Fördelen med helgens (läs: veckans) orgie i fett och socker kan väl vara att jag för närvarande knappt vill se åt en godisbit. Känns mer som att jag är redo att leva på sallad och vatten i flera månader. (Eller åtminstone fram tills grillsäsongen börjar. Å det kan ju i och för sig vara ganska snart). Ska kanske försöka ta tillvara på den här känslan...

Påskäggens negativa inverkan på familjelivet

Vi har farit runt en del i påsk. Det har resulterat i att Kråkungarna har fått ganska många påskägg. Det ena ägget större än det andra. Naturligtvis fyllda med godis. Kråkungarna har fyllt på sockerdepåerna varje dag senan i Skärtorsdagen. Vet ni vad som händer när man stänger in två sockerstinna Kråkungar i ett hus en regnig Annandag Påsk? Det vet jag.

Lugnt, stilla och fridfullt är inte ord som jag kommer att använda för att beskriva den här dagen i alla fall. Det är ju i och för sig väldigt sällan som jag kan sammanfatta en dag med de orden över huvud taget.

Musjälvarnas återkomst

De är tillbaka. Troligtvis med sina arton kusiner. Helvete. Det har varit lugnt i flera månader. Trodde vi tagit kål på dem. Eller skrämt bort dem. Men nej. Precis innan påsk hittade vi musskit under diskbänken igen. Igår fick vi en mus i fällan. Mardrömmen är att de tar sig vidare in i köket. Äckligt. Vidrigt. Snuskigt.

Nu jävlar är det krig!

Montering av IKEA-möbler - med eller utan hjälp?

Att montera ett skrivbord från IKEA brukade inte vara någon större utmaning för maken. Men, det kanke var på den tiden innan Kråkungarna så välvilligt började erbjuda sig att hjälpa till...

Vitsippor i vinterskrud

Vet inte om jag gjort det förr. Plockat Vitsippor i snöfall. Och under snö. Det har vi i alla fall gjort idag. Kråkungarna avbröt blomplockandet med lite snöbollskrig. Blommorna står på bordet och snögubben i trädgården. Det är väl det här som kallas Aprilväder.

Snögubbe lagom till påsk

Vaknade upp till ett soldränkt vinterlandskap i morse. Varför inte. Vinter lagom till påsk. Bättre sent än aldrig liksom. Kråkungarna passade på att åka lite kälke och bygga årets andra snögubbe. En påskgubbe. Gäller att passa på. Snön är redan på väg bort. Snögubben slokar. Precis som påskliljorna som dränkts i snö.

Familjen har precis förflyttat sig hem till Kråkungarnas mormor och morfar. Här trivs MammaMu lite bättre. I alla fall ett tag. Det blir en kort visit den här gången. I morgon bitti drar vi hem igen.

Glad Påsk!

Låååång fredag

Idag är det långfredag och MammaMu genomlever just nu en mycket lång fredag. Tänk vilket sammanträffande. Men Kråkungarna är glada. Det är ju huvudsaken.

Jag återkommer en annan dag. En kortare dag.

Vad är det med dagens barn och kläder?

MammaMu och Storasyster har i perioder haft väldiga diskussioner kring kläder. Storasyster vill gärna vara fiiiin med kjol och tights. MammaMu ser helst att hon har bekväma och ändamålsenliga kläder på sig. Inte alltid ett likhetstecken mellan våra önskemål. Storasyster vill gärna byta kläder. Helst ett par gånger per dag. Speciellt sommartid. MammaMu anser att en kläduppsättning per dag är fullt tillräckligt. Vi har ett enormt tvättberg redan som det är.

I de perioderna då kläddiskussionerna (läs: bråk) varit som intensivast har MammaMu räknat till tio och tackat högre makter för att Kråkunge nummer två faktiskt är en kille. Killar bryr sig inte så mycket om kläder. Med Lillebror kommer aldrig dessa diskussioner uppstå. Jeans och mysbyxor är bekvämt och bra. Typ så har MammaMu tänkt. Tänk så fel man kan ha. Det börjas redan nu. Lillebror har bestämda åsikter om vilka kläder han ska ha (åtminstone villka han inte ska ha). Just nu är det t-shirt som gäller. Han ska ha kortärmat annars blir det världskrig. Han har även börjat byta kläder. Idag har han redan bytt outfit två gånger och dagen är inte slut ännu. Gahh!

Humöret har sjunkit ner under fotsulorna

Både jag och maken kom hem från jobbet med humöret någonstans vid fotknölarna idag. Jobbet drar för övrigt allt som oftast ner mitt humör till fotknölsnivå. Men det hör kanske inte hit. Naturligtvis kände Kråkungarna av vår sinnesstämning ganska fort och eftermiddagen och kvällen blev sedan därefter. MammaMus humör har nu om möjligt sjunkit ännu länger ner och befinner sig nu någonstans under fotsulorna.

Idag har jag inte varit någon bra mamma. Jag har varit en trött och tjatig mamma utan tålamod. Jag är så trött på att höra min egen röst. Tjat, skrik, gnäll. Då borde nog Kråkungarna också vara det.

Det positiva är att Lillebror "bara" fick ett ordentligt "psyk-bryt" i kväll. Det handlade om att han skulle ta på sig sin pyjamas. Det måste man ju förstå. Att en tvååring måste gallskrika i tio minuter över en sån sak. Det förstår väl alla.

I morgon tar vi ledig. Då kan vi samla på oss lite ny energi. Eller kanske inte. Måste städa. Städning hör inte till de aktiviteter som höjer MammaMus humör. Tvärt om. Och på fredag ska vi åka och hälsa på Kråkungarnas farmor & farfar (läs: MammaMus svärmor). Det är tyvärr inte heller någonting som höjer MammaMus humör, men den historien kan vi ta en annan gång...

Det här var också en eftermiddag...

Phu. Kråkungarna sover. Äntligen. Vi har haft något som kan liknas vid en härdsmälta här hemma. Det hör tydligen till med en stor liten kille på två år och sju bestämda månader i huset. Ni vet den där åldern då de kan allt själva och dessutom gör allting precis tvärt emot vad mamma och pappa säger. I eftermiddag kulminerade det hela. Någongång runt pappans hemkomst var det dags att sätta ner foten och säga stopp. Gränsdragning ni vet. Vi har kanske varit lite dåliga på det med Lillebror. Det började egentligen med en skitsak, men vi stod på oss. Lillebror hade en lång inre kamp med sig själv. Han grät och kämpade emot. Till slut efter många tårar vann han över sig själv och alla blev glada igen. Ända tills Lillebror var tvungen av att testa gränserna ytterligare en gång. Det kunde ju vara en engågsföreteelse att mamma och pappa helt plötligt ställde krav. Yepp, bara att bita i det sura äpplet och börja om från början. Igen. Och igen. Det räckte tydligen inte med att testa gränsen två gånger.

Det är inte lätt att vara en stor liten kille på två år och sju bestämda månader. Inte helt lätt att vara hans mamma och pappa heller för den delen.

Mitt i allt det här försöker Storasyster att hjälpa Lillebror. Hur dum han än varit mot henne så tycker hon inte om när vi "bråkar" med honom. Hon försöker ta hans parti. Tröstar honom med gosedjur och så. Fina lilla Storasyster. Det är för all del inte lätt att vara fem år heller.

Tjoho. Nu hoppas jag på en lugn natt med stärkande sömn. Det behövs om vi ska kunna göra något bra av det här. Orka vara konsekventa och så. Men, det mest troliga scenariot är väl att Lilllebror vaknar med mardrömmar om några timmar. Det brukar vara en hel del för de små hjärnorna att bearbeta efter en sån här härdsmälta...

Ris i påsk?

Det hör ju liksom till att man ska ta in ris till påsk. Redan fixat. Vi har ris överallt. Mest på golvet. Små vita riskorn som fastnar under strumporna och förs runt av glada barnfötter över hela huset. Påskpyntat och klart alltså!

Hemma igen

Nu har vi kommit hem. Tvättmaskinen går på högvarv, kylskåpet ekar tomt och de bortglömda dammråttorna har fått nytt liv i hörnen.

Borta bra men hemma bäst. Det märks i alla fall på Kråkungarna. De är alltid så nöjda dagen efter att vi kommit hem från en semester. Leker mycket och självständigt. Inget tjat och inget bråk. De har längtat efter sina saker helt enkelt. Lillebror har framförallt längtat efter sina bilar.

Bilresan hem gick lika bra som bilresan upp. De är helt fantastiska mina Kråkungar. Inget tjat, inget gnäll, inget bråk. Åtta - nio timmar i bil är inga problem alls trots att de knappt ens sover. Jag förstår det inte.

Vi har haft en jättebra vecka, trots att vädret spelat oss lite spratt. Regn, snö, hagel, storm, minusgrader, plusgrader och som tur är lite sol då och då. Kråkungarna har gjort stora framsteg i skidbacken. Båda håller god fart så det är riktigt roligt att åka tillsammans. Lillebror har vi kunnat "släppa lös" i de blå backarna, men det är lite med hjärtat i halsgropen. Han gillar när det går fort och i bland går det lite för fort, så selen känns som en trygg säkerhetsåtgärd - i alla fall om MammaMu får bestämma. Båda Kråkungarna har gjort tävlingsdebut i GB-cup. Gissa om Storasyter växte av nummerlappen på magen. Hon blev bara lite besviken att alla barn vann. Inte bara hon.

Nu är det dags att lämna vintern bakom sig. Nu är det dags att längta mot vår, sommar och värme. Måste bara fixa nya vårgarderober till Kråkungarna först. De har visst vuxit en del sedan förra våren...