Här är det gnälligt värre. MammaMu är sjuuuuk. Eller, enligt termometern är jag inte alls sjuk. Ganska normal temperatur. Men jag känner mig sjuk. Knivar i halsen. Frossa och svettningar om vartannat. Trött. Ont i huvudet. Därför är det extra jobbigt att det inte syns på termometern. Jag känner mig som en gnällig karl. Men vet ni vad - det skiter jag fullständigt i. Idag vill jag gnälla. För jag mår inte bra. Det ÄR faktiskt synd om MammaMu. Låt mig då få tycka det.
Dessvärre finns det en annan liten krabat i familjen som det är ännu mer synd om. Lillebror. I går eftermiddag sköt hans temperatur i höjden. Tempen är ännu högre idag. En vecka fick han vara frisk den här gången. Tillsammans har vi legat nästan hela dagen i stora sängen. Myst och gosat. Lillebror vill så gärna att MammaMu ska ligga bredvid honom och kramas. Och vem kan neka honom det. MammaMu är faktiskt också sjuk och då får hon ligga och mysa och småsova med Lillebror hela dagen. Så det så! Att Lillebror, som har en feber som bitvis närmar sig 40-gradersstrecket, faktiskt varit uppe på benen mer än MammaMu (som inte kommer över 37,5 grader), det behöver vi kanske inte låtsas om...
Vi har precis läst när Mamma Mu försöker rymma och får ett STORT sår på magen och en bula i pannan.....kommer och tänka på den boken när jag läser ditt inlägg ;-)
SvaraRaderaKrya på dig och kråkungen