För några dagar sedan tappade MammaMu mobiltelefonen i hallgolvet. Kras. Glaset gick i tusen bitar. Klantigt yepp. Just då tackade MammaMu högre makter att det var jobbtelefonen som förolyckades och inte en privat telefon. Jobbtelefonen och MammaMu har liksom aldrig varit sams. En smartphone med eget liv. Gick bara att tala i den så där lite sporadiskt. Avsluta samtalen var stundtals ännu svårare. Lite jobbigt med en telefon som det inte går att ringa med liksom. MammaMu blev med andra ord inte jätteledsen när den gick sönder. Några av kollegorna skulle nog till och med gissa på att MammaMu slängt den i väggen vid något väl valt tillfälle. Men så var alltså inte fallet. Faktiskt.
Idag levererades en ny telefon. En mer funktionell. Hoppas jag. Framför allt hoppas jag på att den går att ringa med och prata i. Man vet ju aldrig. Inte en helt självklar sak med dagens telefoner. Surfa, maila, fota - inga problem. Men ringa, jag hoppas och tror att det ska gå. Men först, först måste jag i alla fall lära mig hur man gör...
Om inte kollegorna tror dig kanske du kan skylla på kråkungarna i värsta fall.;)
SvaraRaderaJag har faktiskt inte fattat att jag har 3 barn ännu, blir lika förvånad varje gång jag räknar att dom är 3 till antalet!
Helt sant, man vet aldrig med de mer "basic" funktionerna. Säkert att du inte slungade den i väggen..? ;)
SvaraRaderaPS. Tycker du ska fundera på att bli en av oss :) Mer information på www.bloggmorsorna.se/ansok