Äntligen!

Mitt gnällande gav resultat. I morse vaknade jag upp till ett tyst, härligt snöfall. Det har säkert kommit en hel millimeter. Kanske hinner det komma två innan dagen är slut. Hur som helst ska pulkor och skidor ut innan kvällen. Det har jag lovat Kråkungarna. Två Kråkungar som var på sitt allra bästa humör i morse. Tänk vad lite snö kan göra för humöret. Det bästa av allt är att det lilla som kommit ner kommer att ligga kvar. Det är minusgrader. Det, mina kära vänner, är vi inte bortskämda med i Göteborg.

Att det sedan tar femtio minuter att ta sig till jobbet istället för de normala tjugofem minuterna. Det får man på köpet. Det blir så när man bor i en del av landet där alla (utom vi) tycker att snö är ett nödvändigt ont och där det regnar 360 dagar om året. Folk är inte vana vid snö. De kan inte hantera snö. Varken bakom ratten eller i psyket. Tur att MammaMu var på så fantastiskt bra humör i morse sa att sådana bagateller inte påverkade henne. Tänk vad lite snö kan göra för humöret.