Sol, regn, snö, storm, vindstilla, plusgrader, minusgrader.
Tror att precis alla väderslag har passerat Idrefjällen sedan i lördags. Det varierar för varje timme. Underlaget varierar även det. De senaste två dagarna har främst ägnats åt vattenskidåkning. I natt fryser det på. Eventuellt kan då skridskor vara att föredra inför morgondagen.
Vädret till trots har vi det hur bra som helst. Fin skidåkning och flera solglimtar. Kråkungarna imponerar. Särskilt den minsta. Idag har vi börjat släppa honom lös i de lättare backarna. Går hur fint som helst. Han har verkligen fattat galoppen och svänger som om han aldrig gjort annat.
Varför går en semestervecka tre gånger så fort som en arbetsvecka...?
onsdag 28 mars 2012
tisdag 27 mars 2012
Bed-hopping, ett nattligt äventyr
Ovanor bryts tydligen inte bara för att vi råkar befinna oss på semester. Överdosering av fysisk aktivitet och frisk luft gör tydligen inte heller sömnen bättre än hemma. Det verkar bara vara att gilla läget liksom.
Första natten trängde hela familjen in sig i ett sovrum. Hela familjen utplacerad i två vångingssängar. Tänkte att det var bäst för nattron. Att Kråkungarna skulle sova lugnt om föräldrarna sov i samma rum. Tänkte att vi skulle slippa nattliga rokader. Jovisst så att serru. Första natten gick det väl okej. MammaMu fick passa lite på Lillebror så att han inte skulle ramla ur sängen. Lyfta honom till rätta ett par gånger när han låg halvvägs utanför.
Andra natten gick halvbra. Storasyster låg kvar i sin säng. Lillebror ramlade ur sin. MammaMu var nog lite trött och sov lite hårdare än natten innan. Låg inte på helspänn och bevakade. Han landade på fötterna som tur var. Han blev nog mest rädd av det bryska uppvaknandet, ståendes på golvet. Lillebror fick sova resten av natten tillsammans med MammMu i hennes säng.
Tredje natten blev en katastrof och ägnades åt familjesporten bed-hopping. Lillebror började natten tillsammans med pappan i den säng som MammaMu sov i natten innan. Det vill säga den bredare, lyxigare underslafen. MammaMu tog över Lillebrors säng. Det vill säga den smalare, mindre lyxiga underlafen. Storasyster sov i ena överslafen. Fram till klockan 02. Då kom hon nerklättrandes från överslafen och kröp ner hos MammaMu. Någonstans tidig morgon bytte MammaMu plats med pappan och kröp ner bredvid Lillebror. Ryggen sa ifrån. Klarade inte av att trängas med Storasyster i en 90cm smal säng. Att MammaMu skulle klättra upp i överslafen klockan 04 fanns inte på världskartan. Jag är inte ens så smidig i vaket tillstånd. Pappan fick klättra upp i överslafen. Så sov vi fram till att Storasyster väckte oss på morgonen och gick ut ur sovrummet för att titta på Bollibompa. Då smet jag tillbaka till den sängen där jag börjat natten. Låg där en halvtimme och försökte tänja ryggen och få den att fungera någorlunda normalt igen.
Vem har egentligen sagt att man ska sova om nätterna. Sömn är överskattat. Eller?!
Första natten trängde hela familjen in sig i ett sovrum. Hela familjen utplacerad i två vångingssängar. Tänkte att det var bäst för nattron. Att Kråkungarna skulle sova lugnt om föräldrarna sov i samma rum. Tänkte att vi skulle slippa nattliga rokader. Jovisst så att serru. Första natten gick det väl okej. MammaMu fick passa lite på Lillebror så att han inte skulle ramla ur sängen. Lyfta honom till rätta ett par gånger när han låg halvvägs utanför.
Andra natten gick halvbra. Storasyster låg kvar i sin säng. Lillebror ramlade ur sin. MammaMu var nog lite trött och sov lite hårdare än natten innan. Låg inte på helspänn och bevakade. Han landade på fötterna som tur var. Han blev nog mest rädd av det bryska uppvaknandet, ståendes på golvet. Lillebror fick sova resten av natten tillsammans med MammMu i hennes säng.
Tredje natten blev en katastrof och ägnades åt familjesporten bed-hopping. Lillebror började natten tillsammans med pappan i den säng som MammaMu sov i natten innan. Det vill säga den bredare, lyxigare underslafen. MammaMu tog över Lillebrors säng. Det vill säga den smalare, mindre lyxiga underlafen. Storasyster sov i ena överslafen. Fram till klockan 02. Då kom hon nerklättrandes från överslafen och kröp ner hos MammaMu. Någonstans tidig morgon bytte MammaMu plats med pappan och kröp ner bredvid Lillebror. Ryggen sa ifrån. Klarade inte av att trängas med Storasyster i en 90cm smal säng. Att MammaMu skulle klättra upp i överslafen klockan 04 fanns inte på världskartan. Jag är inte ens så smidig i vaket tillstånd. Pappan fick klättra upp i överslafen. Så sov vi fram till att Storasyster väckte oss på morgonen och gick ut ur sovrummet för att titta på Bollibompa. Då smet jag tillbaka till den sängen där jag börjat natten. Låg där en halvtimme och försökte tänja ryggen och få den att fungera någorlunda normalt igen.
Vem har egentligen sagt att man ska sova om nätterna. Sömn är överskattat. Eller?!
måndag 26 mars 2012
Trött
Hemma är jag trött av brist på frisk luft och rörelse. Här är jag trött på grund av för mycket frisk luft och rörelse. Lite olika trötthet kanske. Jag föredrar den här tröttheten. Minus träningsvärken då förstås. Kan knappt gå.
Dagen tillbringades i backen. Seneftermiddagen i simhallen. Inte konstigt att vi är trötta kanske.
Nu en öl och sen direkt i säng. Snark.
Dagen tillbringades i backen. Seneftermiddagen i simhallen. Inte konstigt att vi är trötta kanske.
Nu en öl och sen direkt i säng. Snark.
söndag 25 mars 2012
Dagens citat
Pappan som åkt och plogat hela dagen bakom Lillebror vill ta en liten paus och säger till Lillebror att han vill vila en liten stund. Ta en paus mitt i backen. (Det är faktiskt rätt jobbigt att åka och ploga bakom en tvååring i skidsele). Lillebror är däremot inte helt nöjd med pausen:
"Pappa, hur gammal är du?"
Det kallar jag en klockren replik.
"Pappa, hur gammal är du?"
Det kallar jag en klockren replik.
Hur bra får man egentligen ha det?
Sol, sol, sol. Idag har solen lyst från en klarblå himmel. Tänk att lite sol, snö och skidåkning med sin superfina familj kan få en att må så gott. Livet blir inte mycket bättre än så här.
Kråkungarna har precis slocknat i sina sängar. De har haft en hård dag. Åkt hela dagen från tidig morgon till sen eftermiddag. Glada. Inte en sur min. Storasyster har verkligen fått upp farten. Det går nästan lite väl snabbt ibland. MammaMu vidhåller ihärdigt att det är bra att kunna stanna också. Lillebror. Han är helt otrolig. Bara 2,5 år. Han har stått på skidor i stort sett hela dagen idag förutom en kort, men nödvändig, middagslur. Han åker i sele och hänger med oss i alla backar och liftar. Han blir otålig om han måste stanna och vänta på någon. Han ska åka. Hela tiden. Idag lärde han sig att åka och hoppa av knappliften. Själv. I morgon ska vi öva mera. När Storasyster är på skidskola ska Lillebror få öva i barnbacken. Svänga kan han. Det gäller bara att få honom att förstå vitsen med svängarna. Likaså med att bromsa. Han är lite för förtjust i farten för att jag ska tro på att det kommer att gå att släppa honom lös. Någonsin.
Fantastiskt att hela familjen kan åka skidor tillsammans. Det är så häftigt.
MammaMu har också haft en hård dag. Det känns i benen kan man säga. Det kommer att kännas ännu mer i morgon, kan man också säga. Muskler som inte ens förtjänar att kallas muskler kommer att göra sig påminda i morgon. Det är så dags då.
Kråkungarna har precis slocknat i sina sängar. De har haft en hård dag. Åkt hela dagen från tidig morgon till sen eftermiddag. Glada. Inte en sur min. Storasyster har verkligen fått upp farten. Det går nästan lite väl snabbt ibland. MammaMu vidhåller ihärdigt att det är bra att kunna stanna också. Lillebror. Han är helt otrolig. Bara 2,5 år. Han har stått på skidor i stort sett hela dagen idag förutom en kort, men nödvändig, middagslur. Han åker i sele och hänger med oss i alla backar och liftar. Han blir otålig om han måste stanna och vänta på någon. Han ska åka. Hela tiden. Idag lärde han sig att åka och hoppa av knappliften. Själv. I morgon ska vi öva mera. När Storasyster är på skidskola ska Lillebror få öva i barnbacken. Svänga kan han. Det gäller bara att få honom att förstå vitsen med svängarna. Likaså med att bromsa. Han är lite för förtjust i farten för att jag ska tro på att det kommer att gå att släppa honom lös. Någonsin.
Fantastiskt att hela familjen kan åka skidor tillsammans. Det är så häftigt.
MammaMu har också haft en hård dag. Det känns i benen kan man säga. Det kommer att kännas ännu mer i morgon, kan man också säga. Muskler som inte ens förtjänar att kallas muskler kommer att göra sig påminda i morgon. Det är så dags då.
fredag 23 mars 2012
Väskångest
Ha, ha, ha. Maken har väskångest. Väskångest uppstår när ett enormt berg med kläder och saker ska packas ner i några små, små resväskor. Ångesten kommer när man tittar på berget och man inte har en aning om hur det ska gå till. Hur allt ska få plats. Ungefär så. MammaMu bara skrattar. Maken suckar. MammaMu har yrat runt och fixat hela veckan och har nu bockat av det mesta på sina listor. Dags för mannen att ta över. Tycker gott att han kan ha lite väskångest. Det har väl aldrig skadat någon...
I morgon ska väskorna in i bilen. Torde dock bli hyfsat enkelt den här gången, eftesom vi faktiskt beslutat att prioritera bort Lillebrors vagn. Jag har sagt det förr och säger det igen. Kråkungarna börjar bli stora.
I morgon ska väskorna in i bilen. Torde dock bli hyfsat enkelt den här gången, eftesom vi faktiskt beslutat att prioritera bort Lillebrors vagn. Jag har sagt det förr och säger det igen. Kråkungarna börjar bli stora.
Med våren kommer blodet
Jag har en känsla av att det kommer att bli många blåmärken och skrubbsår i sommar. Under eftermiddagens utetimmar har Lillebror hunnit med att: ramla på cykeln och skrubba hakan; ramla ner från gungställningen och slå i näsan och bita sig i tungan och bli blodig om och i munnen; få en stor rispa på ena kinden. Jomenvisst seru. Kråkungarna har fått vårspatt. Det kan även ha något med att göra att Lillebror tror att han klarar av att göra precis allt som Storasyster gör och lite till. Klättrar hon upp och hänger sig i gungställningen så ska han göra det också. Kan hon cykla på stor cykel så ska han bevisa att han minsann också kan hålla balansen på sin springcykel och håller därmed upp benen i nerförsbackarna som bevis, utan att ha en susning om hur man bromsar. Nu hör till saken att han väldigt ofta faktiskt klarar av att göra precis allt som Storasyster gör och lite till. Bara inte alltid.
Om dagen då sommaren kom på besök
18 grader. Sol. Fågelkvitter och Citronfjärilar. Vindstilla. (För er som inte känner till västkusten, kan jag informera om att det (nästan) aldrig är vinstilla här). Sommaren är på tillfälligt besök.
Just den här dagen hade jag (sedan länge) bestämt att flexa ut från jobbet till lunch. Tanken var att jag skulle packa. Vintekläder. Nog för att jag älskar snö och vinter, men därmed inte sagt att jag älskar vinterkäder. Speciellt inte när det är 18 grader och sol utanför fönstret. Näe, jag ändrade planerna lite. Jag tog på mig ett linne, vek upp brallorna och lade mig i solstolen. Såå härligt. Så varmt. Såå skönt. Kråkungarna har kastat av dig kängor, mössor och jackor. De cyklar. Leker i sandlådan. Gungar. Vi har ätit glass. Nu sitter jag ute och skriver. Minnet börjar komma tillbaka. Minnet av sommaren. Det finns verkligen hopp om ljus och värme igen.
Jag känner att jag har fått en ganska bra start på semestern. Packningen får vänta till i kväll för här ska det njutas av sommaren en stund till!
Just den här dagen hade jag (sedan länge) bestämt att flexa ut från jobbet till lunch. Tanken var att jag skulle packa. Vintekläder. Nog för att jag älskar snö och vinter, men därmed inte sagt att jag älskar vinterkäder. Speciellt inte när det är 18 grader och sol utanför fönstret. Näe, jag ändrade planerna lite. Jag tog på mig ett linne, vek upp brallorna och lade mig i solstolen. Såå härligt. Så varmt. Såå skönt. Kråkungarna har kastat av dig kängor, mössor och jackor. De cyklar. Leker i sandlådan. Gungar. Vi har ätit glass. Nu sitter jag ute och skriver. Minnet börjar komma tillbaka. Minnet av sommaren. Det finns verkligen hopp om ljus och värme igen.
Jag känner att jag har fått en ganska bra start på semestern. Packningen får vänta till i kväll för här ska det njutas av sommaren en stund till!
torsdag 22 mars 2012
Dags att leta fram fleeceunderställen!
15 grader, sol och vindstilla. Då tar MammaMu fram fleeceunderställen. Och skidbrallorna. Och mössorna. Och allt annat som behövs när man ska gäststpela i Vinterlandet. Jepp, det slår liksom aldrig fel. Förra Påsken när vi vär på väg till Sälen var det +18 grader i Malung när vi tankade. På toppen visade temperaturen +46 grader vid något tillfälle. Nu kommer vi väl inte få riktigt samma sommartemperaturer i backarna den här gången, men våren har kommit till Göteborg i alla fall! Det är typ alltid kanonväder hemma när vi drar iväg någonstans. Men, men, det är bara att gilla läget. Vi är på väg mot snön och det har vi sett fram emot läääänge nu. Hoppas bara på att få liiite sol i backarna där uppe också. Ser bilden framför mig - after ski, en kall öl från utebaren, trötta ben och glada barn. Yepp, det blir kanon!
onsdag 21 mars 2012
Om att stressa upp för att kunna varva ner på semestern
Vi ska ha semester nästa vecka. Tanken är att vi ska åka upp till fjällen, åka skidor, ha det gott och njuta av tillvaron. Varva ner. Inga måsten.
Så lång är allt bra.
Dessvärre uppstår alltid samma fenomen varje gång innan vi ska åka iväg på semester. MammaMu blir tokstressad. Det är en hel del saker som ska fixas innan en familj kommer iväg på fjällsemester. Av någon outgrundlig anledning är det MammaMu som får se till att dessa saker fixas. Det ska tvättas, strykas och packas. Nytvättade ytterkläder kommer hem leriga från dagis och måste tvättas om igen. Listor skrivs. Det handlas. Mat ska lagas. Några färdiglagade rätter är bra att ha med sig när hungern trycker på efter en hård dag i backen. Skönt och bekvämt just då, men det betyder ju att någon måste stå och laga mat halva nätterna nu. MammaMu försöker att vara ute i god tid för en gångs skull. Lägga fram saker som ska med redan nu. Då kommer det en Kråkunge och börjar leka med sakerna och lägger dem någon helt annanstans. Risken är att det inte kommer med alls. Räkningar ska betalas. Bokningbekräftelser ska skrivas ut. Dessutom ska man hinna med allt det vardagliga. Jobba, skjutsa till simskola, föräldramöten och läkarbesök.
Visst får jag hjälp. Maken har fullt ansvar för bil och utrustning och packning av bil och så. Han letar fram lite grejer som MammaMu inte hittar. Såna saker. Jättebra, men det är ändå MammaMu som är projektledaren. Det är MammaMu som skriver listorna. Försöker ha koll. Har inte jättestor koll för tillfället. Antagligen kommer vi väl glömma Kråkungarna hemma eller nåt...
Phu, känner att det är dags för semester snart. Vila. Lugn. Nervarvning. Det behövs efter den här uppvarvningen. Vilan lär väl behövas inför hemkomsten också, för då ska alla grejerna packas upp igen och alla kläder tvättas på nytt, men det kan jag ju få gnälla över då!
Så lång är allt bra.
Dessvärre uppstår alltid samma fenomen varje gång innan vi ska åka iväg på semester. MammaMu blir tokstressad. Det är en hel del saker som ska fixas innan en familj kommer iväg på fjällsemester. Av någon outgrundlig anledning är det MammaMu som får se till att dessa saker fixas. Det ska tvättas, strykas och packas. Nytvättade ytterkläder kommer hem leriga från dagis och måste tvättas om igen. Listor skrivs. Det handlas. Mat ska lagas. Några färdiglagade rätter är bra att ha med sig när hungern trycker på efter en hård dag i backen. Skönt och bekvämt just då, men det betyder ju att någon måste stå och laga mat halva nätterna nu. MammaMu försöker att vara ute i god tid för en gångs skull. Lägga fram saker som ska med redan nu. Då kommer det en Kråkunge och börjar leka med sakerna och lägger dem någon helt annanstans. Risken är att det inte kommer med alls. Räkningar ska betalas. Bokningbekräftelser ska skrivas ut. Dessutom ska man hinna med allt det vardagliga. Jobba, skjutsa till simskola, föräldramöten och läkarbesök.
Visst får jag hjälp. Maken har fullt ansvar för bil och utrustning och packning av bil och så. Han letar fram lite grejer som MammaMu inte hittar. Såna saker. Jättebra, men det är ändå MammaMu som är projektledaren. Det är MammaMu som skriver listorna. Försöker ha koll. Har inte jättestor koll för tillfället. Antagligen kommer vi väl glömma Kråkungarna hemma eller nåt...
Phu, känner att det är dags för semester snart. Vila. Lugn. Nervarvning. Det behövs efter den här uppvarvningen. Vilan lär väl behövas inför hemkomsten också, för då ska alla grejerna packas upp igen och alla kläder tvättas på nytt, men det kan jag ju få gnälla över då!
söndag 18 mars 2012
Livet som (och med) tvååring
En tvåårings tillvaro är nog rätt okej. I mellanåt i alla fall. Mellan alla frustrerade "Kan-själv-utbrott" förstås.
Tänk bara att få springa runt som en vilde i gångarna på Bauhaus och Ikea. Bråka lite med Storasyter. Krypa in och vila sig på en ledig hylla. Pilla på allt. Klättra. Åka lagervagn. Tänk att bara kunna lägga sig ner på golvet inne på Ikea och rita (inköpslapp, blyertspenna och tillhörande måttband är standardutrutning 1A) när det blir för tråkigt. Hur ofta har inte MammaMu velat lägga sig ner på golvet i en tråkig affär när benen värker och huvudet inte orkar mer. Ofta. När man är två år får man göra det. Eller får och får. Man gör det i alla fall. Som vuxen gör man inte det. Vare sig man vill eller inte.
Väl hemma kan en tvååring hoppa i pyjamasen, ta ett par snabba varv runt huset på sin BobbyCar och sen sätta sig ner med vällingflaskan på pottan och kissa. Inte något konstigt alls att sitta på pottan och dricka välling när man är två år. Det är nog bara mysigt.
Nu sover vilden. Det tycker MammaMu är mysigt. MammaMu tycker att det är jobbigt att vara på Ikea och Bauhaus med ovanstående tvååring och tillhörande femåring, men det är en helt annan story...
Tänk bara att få springa runt som en vilde i gångarna på Bauhaus och Ikea. Bråka lite med Storasyter. Krypa in och vila sig på en ledig hylla. Pilla på allt. Klättra. Åka lagervagn. Tänk att bara kunna lägga sig ner på golvet inne på Ikea och rita (inköpslapp, blyertspenna och tillhörande måttband är standardutrutning 1A) när det blir för tråkigt. Hur ofta har inte MammaMu velat lägga sig ner på golvet i en tråkig affär när benen värker och huvudet inte orkar mer. Ofta. När man är två år får man göra det. Eller får och får. Man gör det i alla fall. Som vuxen gör man inte det. Vare sig man vill eller inte.
Väl hemma kan en tvååring hoppa i pyjamasen, ta ett par snabba varv runt huset på sin BobbyCar och sen sätta sig ner med vällingflaskan på pottan och kissa. Inte något konstigt alls att sitta på pottan och dricka välling när man är två år. Det är nog bara mysigt.
Nu sover vilden. Det tycker MammaMu är mysigt. MammaMu tycker att det är jobbigt att vara på Ikea och Bauhaus med ovanstående tvååring och tillhörande femåring, men det är en helt annan story...
lördag 17 mars 2012
Pannkakor med sylt och Raggarmunk
Idag var det väldigt svårt att övertyga Lillebror om att det inte var pannkakor vi åt till lunch, utan raggmunk med bacon och lingonsylt. Han hävdade bestämt, högt, envist och länge att dagens lunch bestod av "Pannkakor med sylt och Raggarmunk". Han bad till och med om grädde...
fredag 16 mars 2012
Att ropa hej och bita sig själv i svansen...
Nu ska vi inte ropa hej, men jag vill faktiskt bara informera om att Kråkungarna varit (relativt) friska två veckor i streck nu. Ett tangerat rekord skulle man kunna säga. Nu tror jag inte på något sätt att det är bestående. Ser ett litet oönskat scenario där sjukdomarna hopar sig lagom till nästnästa vecka då vi ska till fjällen, men låt oss inte måla fan på väggen. Någon gång måste det ju ta slut...
Vet ni förresten vad den största skillnaden är med att ha friska Kråkungar mot att ha halv- eller helkrassliga Kråkungar? Jo, de stannar kvar i sina egna sängar om nätterna! Mannen och jag har under två sköna veckor (med några få unantag) haft oceaner av plats i sängen. Kråkungarna har sovit. MammaMu har sovit (förutom att jag kommit i säng alldeles för sent om kvällarna och gått upp alldeles för tidigt om mornarna, men det kan jag ju inte skylla på Kråkungarna). Nu har jag väl ingen större förhoppning om att det här är bestående heller, men jag passar på att njuta medans det varar!
Vet ni förresten vad den största skillnaden är med att ha friska Kråkungar mot att ha halv- eller helkrassliga Kråkungar? Jo, de stannar kvar i sina egna sängar om nätterna! Mannen och jag har under två sköna veckor (med några få unantag) haft oceaner av plats i sängen. Kråkungarna har sovit. MammaMu har sovit (förutom att jag kommit i säng alldeles för sent om kvällarna och gått upp alldeles för tidigt om mornarna, men det kan jag ju inte skylla på Kråkungarna). Nu har jag väl ingen större förhoppning om att det här är bestående heller, men jag passar på att njuta medans det varar!
Helgen inom räckhåll
Hemma igen. Har fått krama om mina Kråkungar. Kan inte påstå att de saknat mig nämnvärt. Det var viktigare för Lillebror att kravla sig upp i gungan på dagis, än att ge en kram till en kramtörstande MammaMu. Kramen fick komma senare. Det var gott nog. Nu leker Kråkungarna lugnt och fint tillsammans på övervåningen. MammaMu sitter nere framför datorn och pustar. Varvar ner. Känner att helgkänslan börjar infinna sig. Gôtt!
torsdag 15 mars 2012
Det glamorösa livet på hotell
Sitter på ett hotellrum nu. Tvådagars arbetsmöte på annan ort. Visst, kvällen har bjudit på god mat, lite vin och någon extra öl. Ett skönt avbrott för en småbarnsmamma. Resten ger jag dock inte mycket för. Hotell är så överskattat. Speciellt de hotell jag oftast bor på i tjänsten. Inte sällan på mindre orter. Det får bli det hotell som finns på orten, typ. Idag ett rökfritt rum där rökdoften slår emot en när dörren öppnas. Ett slitet rum där röklukten sitter i väggarna. Ännu skummare dofter komner från badrummet och duschen. Det blev ingen lång dusch i kväll. Jag undviker fåtöljerna och håller mig till sängen.
Privat försöker vi boka lite fräschare hotell de få gånger vi faktiskt bor på hotell. Det är lite skillnad på upplevelsen om du kan slappna av på rummet. Då kan det faktiskt vara helt OK med en hotellweekend.
Jag hoppas på att få sova gott åtminstone. Sovmorgon. En god hotellfrukost. Den biten kan jag köpa. Sen återstår några timmars jobb, och sen blir det till att köra raka vägen hem Kråkungarna och fira helg!
Privat försöker vi boka lite fräschare hotell de få gånger vi faktiskt bor på hotell. Det är lite skillnad på upplevelsen om du kan slappna av på rummet. Då kan det faktiskt vara helt OK med en hotellweekend.
Jag hoppas på att få sova gott åtminstone. Sovmorgon. En god hotellfrukost. Den biten kan jag köpa. Sen återstår några timmars jobb, och sen blir det till att köra raka vägen hem Kråkungarna och fira helg!
tisdag 13 mars 2012
I LAAV IU
Har haft en skitdag på jobbet. Vi snackar mål/utvecklingssamtal (läs: chefsmonolog) med en inkompetent chef som inte har en susning av vad jag håller på med och som heller inte är särskilt intresserad av att ta reda på det.
Efter den här dagen var det helt underbart att komma hem. Storasyster stack ett brev i näven på mig så fort jag klev innanför dörren. Brevet var fint inslaget i presentpapper och adresserat till MammaMu, pappan och Lillebror. Ett kärleksbrev. En femårings kärleksförklaring. I text och bild. Brevet avslutas med:
Efter den här dagen var det helt underbart att komma hem. Storasyster stack ett brev i näven på mig så fort jag klev innanför dörren. Brevet var fint inslaget i presentpapper och adresserat till MammaMu, pappan och Lillebror. Ett kärleksbrev. En femårings kärleksförklaring. I text och bild. Brevet avslutas med:
I LAAV IU
Jag blev helt varm och lycklig. Åh vad jag älskar den Kråkungen (och den andra också förstås)!
måndag 12 mars 2012
Äntligen har MammaMu hållit sitt löfte...
MammaMu bara lovar och lovar. Det var så länge sedan hon lovade Lillebror att han också skulle få simma och bada. Han älskar att bada. Han vill så gärna följa med Storasyster ner i bassängen varje onsdag när hon har simskola, men han får snällt vänta på land. Varje vecka lovar MammaMu att vi ska åka till simhallen en annan dag så att Lillebror också får bada. Varje vecka har det kommit något i mellan. Främst sjukdom. Men idag fick han äntligen bada! Hela familjen åkte till simhallen. Äntligen kunde MammaMu uppfylla löftet. Mysigt. Roligt. Blött. Det är två trötta Kråkungar som slocknat i sängarna nu....
söndag 11 mars 2012
En typisk sovmorgon
Jag vet inte hur en sovmorgon ser ut hemma hos er, men hemma hos MammaMu & Kråkungarna ser den ut ungefär så här:
06:50 hojtar Lillbebror till inifrån sitt rum. Han letar efter nappen. MammaMu flyger upp ur sängen i hopp om att lyckas sätta in proppen innan Lillebror blir klarvaken. Den här morgonen lyckas det faktiskt och Lillebror somnar om. Yes. MammaMu linkar tillbaka in till sin egen säng (som för en gångs skull varit tom en hel natt, förutom på maken då). Exakt fem minuter senare smyger Storasyster in och lägger sig mellan pappan och MammaMu. Storasyster får stränga order om att blunda, vara tyst och försöka somna om. Det har aldrig lyckats tidigare, men någon gång ska ju vara den första. Hoppet är det sista som överger en trött mamma. Storasyster vrider och vänder sig. Suckar. Tycker att det är morgon. Börjar tjata om Bolibompa. "Glömmer" att viska. Fem minuter senare kommer Lillebror intravandes. Klättrar över MammaMu för att ta sig upp i sängen. MammaMu lägger desperat kudden över sitt huvud. Lillebror behöver kissa. Klättrar ner igen. Samma väg. Lillebror behöver hjälp. Upp ur sängen. Hjälper. Tillbaka till sängen...
Här någnstans börjar MammaMu att desperat få pappan att "frivilligt" erbjuda sig att ta med sig Kråkungarna till nedervåningen för titta på Bolibompa där nere. Ett desperat försök till några minuters extra sömn. Den här morgonen kan vi säga att jag lyckas. Att pappan tar med sig ungarna ner. Klockan börjar väl kanske närma sig 07:30. MammaMu somnar direkt. Snark. Tjugo minuter senare kommer Lillebror upptravandes för trappen. Kommer in i sovrummet. Berättar något jätteviktigt. Kanske att han faktiskt har klätt på sig sin Trollskogen t-shirt idag. Stolt och glad. Lillebror går ner. MammaMu somnar om. En kvart senare - världskrig på nedervåningen. Storasyster har stora problem. Troligtvis förknippade med pappans klädval för dagen. Inget att bry sig om. MammaMu försöker somna om igen. Ganska svårt. Ljudnivån på nedervåningen är hög. Skam den som ger sig. Somnar. Vaknar. Lillebror gastar för full hals att det är frukost. MammaMu ignorerar. Lillebror skriker ännu högre. Lillebror kommer upp. Pappan hack i häl. Pang. Pappan drar upp rullgardinen. Det är över. Veckans chans till sovmorgon är förbi. Klockan är 8:30.
Om jag känner mig utsövd? Nja...
06:50 hojtar Lillbebror till inifrån sitt rum. Han letar efter nappen. MammaMu flyger upp ur sängen i hopp om att lyckas sätta in proppen innan Lillebror blir klarvaken. Den här morgonen lyckas det faktiskt och Lillebror somnar om. Yes. MammaMu linkar tillbaka in till sin egen säng (som för en gångs skull varit tom en hel natt, förutom på maken då). Exakt fem minuter senare smyger Storasyster in och lägger sig mellan pappan och MammaMu. Storasyster får stränga order om att blunda, vara tyst och försöka somna om. Det har aldrig lyckats tidigare, men någon gång ska ju vara den första. Hoppet är det sista som överger en trött mamma. Storasyster vrider och vänder sig. Suckar. Tycker att det är morgon. Börjar tjata om Bolibompa. "Glömmer" att viska. Fem minuter senare kommer Lillebror intravandes. Klättrar över MammaMu för att ta sig upp i sängen. MammaMu lägger desperat kudden över sitt huvud. Lillebror behöver kissa. Klättrar ner igen. Samma väg. Lillebror behöver hjälp. Upp ur sängen. Hjälper. Tillbaka till sängen...
Här någnstans börjar MammaMu att desperat få pappan att "frivilligt" erbjuda sig att ta med sig Kråkungarna till nedervåningen för titta på Bolibompa där nere. Ett desperat försök till några minuters extra sömn. Den här morgonen kan vi säga att jag lyckas. Att pappan tar med sig ungarna ner. Klockan börjar väl kanske närma sig 07:30. MammaMu somnar direkt. Snark. Tjugo minuter senare kommer Lillebror upptravandes för trappen. Kommer in i sovrummet. Berättar något jätteviktigt. Kanske att han faktiskt har klätt på sig sin Trollskogen t-shirt idag. Stolt och glad. Lillebror går ner. MammaMu somnar om. En kvart senare - världskrig på nedervåningen. Storasyster har stora problem. Troligtvis förknippade med pappans klädval för dagen. Inget att bry sig om. MammaMu försöker somna om igen. Ganska svårt. Ljudnivån på nedervåningen är hög. Skam den som ger sig. Somnar. Vaknar. Lillebror gastar för full hals att det är frukost. MammaMu ignorerar. Lillebror skriker ännu högre. Lillebror kommer upp. Pappan hack i häl. Pang. Pappan drar upp rullgardinen. Det är över. Veckans chans till sovmorgon är förbi. Klockan är 8:30.
Om jag känner mig utsövd? Nja...
lördag 10 mars 2012
Någon gång ska vara den första!
Trodde aldrig att någon i den här familjen skulle ringa och rösta i Melodifestivalen. Men, vad göra man inte för en pirrig femåring med tindrande ögon!? Ulrik fick naturligtvis hennes röst! Det måste vara munspelet...
fredag 9 mars 2012
Hungrig - idag igen!?
Vi har ett litet problem - framföhållning. Och då främst gällande middagen. Insikten drabbar oss alltid. Aj då. Blev vi hungriga idag igen?! När insikten väl slagit oss är det bråttom. Då behöver vi få mat på bordet snabbt. Ingen tid för långkok och exprimenterande. Nä, då hungrar familjen (läs: MammaMu) ihjäl. Konstigt, jag tycker faktiskt att vi borde lära oss nångång...
onsdag 7 mars 2012
Snöstorm, så mycket bättre (än regn)!
Det är snöstorm. Bättre sent än aldrig kan man ju tycka. Tror förresten inte att det var några fler förutom Kråkungarna som överlyckliga sjöng "Jag ser det snöar..." utanför simhallen i eftermiddags. MammaMu stämde också in i glädjesången. Bara för att reta alla tråkmånsar som muttrade och såg allmänt irriterade ut över det som kom ner från himlen. Bara därför alltså. Snöstorm är bra. Mycket bättre än en vanlig regnstorm. Horisontellt snöfall är mycket trevligare än horisontellt regn. Så det så. Annars är jag inte mycket för storm över huvud taget. Avskyr faktiskt blåst.
Att hoppas på att Kråkungarna kan ta fram snowracern och dra till pulkabacken i morgon är väl att hoppas för mycket. Det kommer nog inte tillräckligt mycket snö och det som kommer är säkert borta innan lunch. Precis som vanligt. För min del kan det få vara vinter månaden ut. Till påsk ska jag börja längta längta efter grönska, men solen den kan få komma redan i morgon!
Alla ni som hoppas på vår - den är snart här igen. Ge det bara en dag eller två.
Att hoppas på att Kråkungarna kan ta fram snowracern och dra till pulkabacken i morgon är väl att hoppas för mycket. Det kommer nog inte tillräckligt mycket snö och det som kommer är säkert borta innan lunch. Precis som vanligt. För min del kan det få vara vinter månaden ut. Till påsk ska jag börja längta längta efter grönska, men solen den kan få komma redan i morgon!
Alla ni som hoppas på vår - den är snart här igen. Ge det bara en dag eller två.
Jobba hemifrån - inte bra för figuren...
Hmmm. Vågen visar lite mer än vanligt. Det vill säga jätte, jätte, jättemycket. En bidragande orsak kan vara att jag har jobbat hemifrån två eftermiddagar den här veckan. En människa med dålig karaktär och godis i skafferiet (och lite annat smått och gott) bör inte jobba hemifrån. Det kan ju bara sluta på ett sätt...
tisdag 6 mars 2012
Saker som behöver göras - hela tiden...
Det behöver plockas leksaker. Och kläder. Och kanske lite andra saker beroende på vad som hittas. Jag ser knappt golvet snart.
Det behöver dammsugas, men eftersom jag inte ser golvet så får det nog vänta.
Kök och badrum behöver saneras. Snarast.
Tvättberget behöver strykas, vikas sorteras. Besegras helt enkelt. Kommer snart inte in i tvättstugan längre. Inte finns det några rena (under)kläder i lådorna heller. De ligger troligtvis underst i tvättberget.
Fönstren behöver putsas. Vi ser inte ut. Solen hittar inte in. Frostat glas (efter saltstormar) hör hemma i badrummet.
Det behöver tränas. Verkligen. Faktiskt. Sommaren är snart här och jag har inte tagit tag i det. Heller.
Det behövs göras en massa saker. Hela tiden.
Jag blir så trött.
Jag är så trött.
Jag behöver sova.
Det behöver dammsugas, men eftersom jag inte ser golvet så får det nog vänta.
Kök och badrum behöver saneras. Snarast.
Tvättberget behöver strykas, vikas sorteras. Besegras helt enkelt. Kommer snart inte in i tvättstugan längre. Inte finns det några rena (under)kläder i lådorna heller. De ligger troligtvis underst i tvättberget.
Fönstren behöver putsas. Vi ser inte ut. Solen hittar inte in. Frostat glas (efter saltstormar) hör hemma i badrummet.
Det behöver tränas. Verkligen. Faktiskt. Sommaren är snart här och jag har inte tagit tag i det. Heller.
Det behövs göras en massa saker. Hela tiden.
Jag blir så trött.
Jag är så trött.
Jag behöver sova.
måndag 5 mars 2012
MVG på BVC
Jag måste skryta lite över Lillebror. Man får faktiskt göra det i sin egen blogg. Så det så!
Lillebror var kallad till 2 1/2 -årskontroll på BVC idag. Lillebror pratade på, skämtade och charmade den nya sköterskan totalt. Han berättade att han skulle åka skidor snart. Och att han slutat med blöjor. Helt. Han visade stolt upp sina kalsonger. (Han är sedan två-tre veckor tillbaka blöjfri även på natten. Fråga inte hur det gick till, vi har liksom ingen del i det hela...). Han berättade att han sover ända till frukost, men att pappa hämtar honom ibland. (Här menar han troligtvis att pappan bär tillbaka honom till hans egen säng..., för ännu har det inte hänt att pappan har gått in och hämtat honom från sin säng..., thank god!).
Det fanns liksom inget att tillägga. Tror faktiskt att Lillebror blev godkänd...!
Lillebror var kallad till 2 1/2 -årskontroll på BVC idag. Lillebror pratade på, skämtade och charmade den nya sköterskan totalt. Han berättade att han skulle åka skidor snart. Och att han slutat med blöjor. Helt. Han visade stolt upp sina kalsonger. (Han är sedan två-tre veckor tillbaka blöjfri även på natten. Fråga inte hur det gick till, vi har liksom ingen del i det hela...). Han berättade att han sover ända till frukost, men att pappa hämtar honom ibland. (Här menar han troligtvis att pappan bär tillbaka honom till hans egen säng..., för ännu har det inte hänt att pappan har gått in och hämtat honom från sin säng..., thank god!).
Det fanns liksom inget att tillägga. Tror faktiskt att Lillebror blev godkänd...!
söndag 4 mars 2012
Jaha, men vintern då?
Det har väl inte undgått någon att våren är i antågande. Fågelkvitter och värmande solstrålar. Alltid lika skönt när ljuset återvänder.
Men, jag kan liksom inte låta bli att känna mig lite besviken. Snuvad på konfekten. Jag väntar ju fortfarande på vintern. Att den ska komma på riktigt. Med massor av snö. Vintern kom ju aldrig i år. Jo visst hade vi några centimeter snö och minusgrader under några veckor, men det räknas knappt. Vi har inte ens varit i pulkabacken i år. Till det räckte inte snön. Alla planer vi hade. Vi skulle ju bygga snögubbar, snölyktor, snökojor och åka skidor. Det verkar inte bli så mycket med det. Men, jag väntar fortfarande...
Med detta inte sagt att jag inte gillar våren. Jag älskar vår. Och jag älskar snö. Bäst är en kombination. Massor av snö och värmande solstrålar. Takdropp. Dagsmeja. Snödroppar som letar sig upp genom snön. Det är precis så jag tycker att våren ska närma sig. Solen som sakta smälter bort snön.
Vi har en chans kvar. Om några veckor åker vi återigen till fjällen. En sista chans till skidåkning och snölek. Kanske kan det äntligen bli några turer i längdspåret.
Sen, när vi kommit hem. Då lovar jag att släppa vintern och lägga den bakom mig. Då lovar jag att jag ska njuta av våren fullt ut, men jag väntar helst några veckor till....!
Men, jag kan liksom inte låta bli att känna mig lite besviken. Snuvad på konfekten. Jag väntar ju fortfarande på vintern. Att den ska komma på riktigt. Med massor av snö. Vintern kom ju aldrig i år. Jo visst hade vi några centimeter snö och minusgrader under några veckor, men det räknas knappt. Vi har inte ens varit i pulkabacken i år. Till det räckte inte snön. Alla planer vi hade. Vi skulle ju bygga snögubbar, snölyktor, snökojor och åka skidor. Det verkar inte bli så mycket med det. Men, jag väntar fortfarande...
Med detta inte sagt att jag inte gillar våren. Jag älskar vår. Och jag älskar snö. Bäst är en kombination. Massor av snö och värmande solstrålar. Takdropp. Dagsmeja. Snödroppar som letar sig upp genom snön. Det är precis så jag tycker att våren ska närma sig. Solen som sakta smälter bort snön.
Vi har en chans kvar. Om några veckor åker vi återigen till fjällen. En sista chans till skidåkning och snölek. Kanske kan det äntligen bli några turer i längdspåret.
Sen, när vi kommit hem. Då lovar jag att släppa vintern och lägga den bakom mig. Då lovar jag att jag ska njuta av våren fullt ut, men jag väntar helst några veckor till....!
lördag 3 mars 2012
Springcykel is the shit!
Lillebror fick en springcykel i tvåårspresent förra hösten. Tänkte att vi skulle hoppa över stödhjulen med den här Kråkungen. Nu när solen äntligen tittat fram och börjar värma upp tillvaron har cyklarna kommit ut ur garaget. Familjen tog en liten promenad. Kråkungarna cyklade och föräldrarna gick. Det gick hur bra som helst! Lillebror pinnar på med sin springcykel och han håller god fart. Vi kan helt plötsligt se fram emot en vår och sommar med sköna familjepromenader där hela familjen håller god fart - utan vagn! Det var länge sedan. Härligt! Jag tror helt enkelt att Kråkungarna håller på att bli stora. Småbarnstiden kommer snart att vara ett minne blott! Det känns faktiskt väldigt, väldigt skönt!
fredag 2 mars 2012
Fläsk och förskolepersonal
Idag när jag skulle hämta Kråkungarna på förskolan fick jag höra av personalen att Storasyster varit "såå rolig" idag. Storasyster hade berättat för personalen att mamma åkt och köpt Thaimat i går kväll för att vi inte hade någon annan mat hemma. Att kylskåpet var helt tomt. "Vi hade bara fläsk hemma", hade hon sagt. Det var ju egentligen ganska nära sanningen. Bacon var en av de få sakerna som låg i kylskåpet igår, men mest var det nog orken att laga mat som saknades.
Frågan är bara om det finns någonting som förskolepersonalen inte får veta (eller tar reda på)...!?
Jo, en sak har de inte lyckats luska reda på. Nämligen hur många år MammaMu fyllde härmodagen. Jag vet att personalen har frågat Storasyster flera gånger. Storasyster har kommit hem och frågat hur många år det var jag fyllde. Som tur är har hon inte så stor koll och för en gångs skull riktigt dåligt minne. Till sist när vi kom till förskolan en dag så sa Storasyster: "Mamma, nu får du säga till fröken själv hur många år du är..."
En nyfiken yrkesgrupp det där...!
Frågan är bara om det finns någonting som förskolepersonalen inte får veta (eller tar reda på)...!?
Jo, en sak har de inte lyckats luska reda på. Nämligen hur många år MammaMu fyllde härmodagen. Jag vet att personalen har frågat Storasyster flera gånger. Storasyster har kommit hem och frågat hur många år det var jag fyllde. Som tur är har hon inte så stor koll och för en gångs skull riktigt dåligt minne. Till sist när vi kom till förskolan en dag så sa Storasyster: "Mamma, nu får du säga till fröken själv hur många år du är..."
En nyfiken yrkesgrupp det där...!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)