fredag 16 mars 2012

Att ropa hej och bita sig själv i svansen...

Nu ska vi inte ropa hej, men jag vill faktiskt bara informera om att Kråkungarna varit (relativt) friska två veckor i streck nu. Ett tangerat rekord skulle man kunna säga. Nu tror jag inte på något sätt att det är bestående. Ser ett litet oönskat scenario där sjukdomarna hopar sig lagom till nästnästa vecka då vi ska till fjällen, men låt oss inte måla fan på väggen. Någon gång måste det ju ta slut...

Vet ni förresten vad den största skillnaden är med att ha friska Kråkungar mot att ha halv- eller helkrassliga Kråkungar? Jo, de stannar kvar i sina egna sängar om nätterna! Mannen och jag har under två sköna veckor (med några få unantag) haft oceaner av plats i sängen. Kråkungarna har sovit. MammaMu har sovit (förutom att jag kommit i säng alldeles för sent om kvällarna och gått upp alldeles för tidigt om mornarna, men det kan jag ju inte skylla på Kråkungarna). Nu har jag väl ingen större förhoppning om att det här är bestående heller, men jag passar på att njuta medans det varar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar