Jag blir alltid lite fundersam när föräldrar pratar om "äkta kvalitetstid" tillsammans med sina barn. Vad menas med det egentligen? Hur kategoriserar de övrig tid? Vad händer när kvaliteten på tiden inte når upp till förväntad nivå? Med risk för att trampa någon på tårna, frågar jag mig om inte "kvalitetstid med ungarna" mest är till för föräldrarna?
För mig är all tid med mina Kråkungar äkta kvalitetstid. Däremot kan tiden vara av lite varierande kvalitet, beroende på hur vår dag sett ut. Jag kan vara sur och stressad eller ungarna kan vara toktrötta och griniga efter en jobbig dag på förskolan. Inte allt för sällan en kombination. Det är ändå tid vi har tillsammans och tid som jag inte skulle vilja byta bort. Ibland myser vi. Ibland hittar vi på något kul. Ibland (ofta) gör vi ingenting särskilt (läs: MammaMu tvättar/städar/lagar mat/surfar och Kråkungarna leker/tjatar/bråkar). Jag tycker att all tid vi har tillsammans är lika viktig och jag tror inte att några timmars kvalitetstid kan kompensera för alla de timmar man inte är hemma och "bara är" eller har tråkigt tillsammans. Föräldrar är viktiga för sina barn. Mina Kråkungar är viktiga för mig.
Var det någon som hängde med i det resonemanget?
Vet inte om jag har någon poäng med det här inlägget egentligen. Jag har funderat lite kring begreppet. Jag hoppas att kvalitetstid bara är ett (dåligt) ord för att beskriva en underbar eftermiddag i pulkabacken, mer än en aktivitet som ska kompensera för ett dåligt samvete?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar