Om kaffe och bilkörning

Det ser så avslappnat och lätt ut. Lattemorsan som efter dagislämning kommer körandes genom innerstan i sin stadsjeep, solbrillor på, alla hårstrån på rätt plats och så har hon en stor Latte i handen. Kaffe innan jobbet.

Riktigt så avslappnat var det inte för mig i morse. Definitivt inte lätt. För det första vill jag säga att jag aldrig någonsin har ett enda hårstrå på rätt plats, speciellt inte en "lämna-på-dagis-morgon". Skulle i alla fall lämna Kråkungarna på förskolan och sedan åka iväg och jobba en timmes bilresa hemifrån. Kände att jag behövde kaffe, men tänkte spara in fem morgonminuter genom att ta med mig kaffet i bilen, i den nyinköpta termosmuggen. Saken är den att biljäveln saknar ordentlig mugghållare. Det finns typ en hylla mellan sätena, bakom förarsätet. Där ställde jag muggen. I första kurvan välter muggen och ramlar ner på golvet där bak. Muggen håller inte tätt (skitmugg!). Hälften av kaffet rinner ut på golvet. Med fara för mitt liv fiskar jag upp muggen från golvet. Håller på att både köra i diket och krocka och får då dessutom kaffe över hela mig.(Jag har vit jacka. Den är knappast vit längre. Den kommer knappast bli vit igen.) Försöker desperat torka bort kaffet med det enda som finns till hands - en gammal vante, samtidigt som jag håller i den halvfulla kaffedroppande koppen. Har ju ingenstans att ställa ner den. Försöker samtidigt leta efter någonstans att stanna bilen, men det är hopplöst. Börjar få lite ordning på grejerna så jag kör vidare. Det är kaffe överallt. Hela bilen luktar kaffe. Till slut fick jag i alla fall i mig de små dropparna som var kvar i muggen och tror ni inte att det i alla fall var så pass mycket kvar att jag hann bli tokkissnödig innan jag var framme..? Jovisst! Nä, kaffe i bilen är helt klart överskattat...!

Är inte stolt över mina förehavanden bakom ratten den här morgonen och jag tackar högre makter att det inte hände någon olycka. En sak är säker. Hädanefter dricker jag mitt kaffe hemma. Kaffedrickande och bilkörning hör inte ihop.