Väcktes i natt av en rosslig och snuvig Storasyster med aningens feber. Tillräckligt sjuk för att kunna konstatera att det inte blir akutellt med dagis mer den här veckan. Tillräckligt sjuk för att de nattliga förhandlingarna ska börja. Inte med Storasyster då, utan med maken. Förhandlingarna om vem som ska stanna hemma. Brukar vara den med minst viktiga punkter på dagordningen som blir kvar hemma. I natt anmälde jag mig faktiskt mer eller mindre frivilligt. Det var tanken på sovmorgon som lockade mest. Då visste jag inte att båda Kråkungarna skulle vara klarvakna och börja bråka med varandra redan klockan 06:00. Hade jag vetat det hade jag kanske varit lite hårdare i mina förhandlingar. Det viktigaste på min dagsagenda var "bara" en livsavgörande lunch som med ganska liten sannolikhet skulle realiseras. Så jag anmälde mig som sagt frivilligt till VAB idag. Dessvärre blev den livsavgörande lunchen verklighet, så mannen fick slänga sig hem i all hast och rycka in som reserv-VABbare. Dålig planering kan man tycka. Nästa gång ska vi nog hålla förhandlingarna framåt morgonkvisten när alla är vakna och klara i skallen. Det underlättar säkert. Nu blir jag i alla fall hemma resten av dagen och imorgon också - som kompensation för mannans uppskattade blixtutryckning idag.
Hur den livsavgörande lunchen gick? Nja, sådär. Behöver troligtvis inte ta några livsavgörande beslut den närmaste veckan i alla fall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar